Brev till mitt mirakel

Lilla mirakel, där inne i magen. Det är din mamma som sitter och skriver, i tanken på dig.

Mår du bra? Får du i dig det du behöver? Tycker du jag gör rätt?

Du ser så söt ut. Jag tittar på dig varje dag, lilla vän. På de fina korten vi fått när vi kikade på dig i kameran.

Vad är du för en? Är du en liten flicka eller en pojke? Har du fått mammas bruna ögon eller får du blå ögon? Har du fått något hår än? Tjocka, goa kinder?

Jag kan ännu inte förstå att du finns. Att du växer där inne i magen på mig. Det är svårt att tro att det är sant.

Kan du inte ge mig en liten spark? Eller är du snäll och försiktig och inte riktigt vågar ta plats kanske :) Du såg så glad ut på ultraljudet. Det gör mig så varm inombords. Jag som är så rädd att du ska känna av hur din mamma mår. Kanske ligger du och skrattar där inne i tryggheten? Gör roliga miner åt dig själv och drar i navelsträngen?

Jag har köpt lite kläder till dig, mitt lilla troll. Tänk att du ska ha dom på dig sen. Och jag lovar att inte klä dig i något otäckt, fult, löjligt eller något som killar och sticks. Men tänk om du kunde ge mig en liten vink om vad du är, så jag vet vad jag ska köpa :)

Jag tittade även efter en barnvagn till dig igår. Åh, tänk när du ligger och sussar gott i vagnen och en stolt mamma får köra runt på dig i höstsolen.

Ligg nu där inne tills det du tycker att det är dags att komma ut. Vänta inte allt för länge bara. Och du, när du väl ska komma ut - säg till i tid. Din mor är lite nojig...

Puss till dig