Livet som småbarnsmamma

Vad olika vi ser på livet. Eller rättare sagt - så olika vi prioriterar. Jag ser saker ur min vinkel, mitt perspektiv. Vad jag prioriterar här i livet, här och nu. Förr prioriterade jag snygga kläder, vilket jag handlade i stort sett varje dag. Jag började tidigt att stå på mina egna ben och betala för mina egna saker, vilket jag tyckte var viktigt. Jag ansåg inte att mina föräldrar skulle betala allt för mig som att jag fortfarande var ett barn. Det var ett stort steg in i vuxenlivet, att få klara sig själv, trots att jag då ännu bodde hemma. De pengar man fick - barnbidrag/studiebidrag - på 1050 spänn i månaden klarade jag mig på. Dessutom jobbade jag mycket extra på helger och kvällar, redan från årskurs 1 på gymnasiet. Jag skaffade min bil tidigt och betalade ta mig fan allt själv. Och ändå hade man ett sparkonto dit pengar föll in och senare gjorde att jag hade råd att flytta hemifrån och köpa mina egna möbler direkt efter gymnasiet.

I alla fall, från det ena till det andra. Man fick prioritera. Vad behöver jag just nu? Vad finns det pengar till? Och nog fixade man alltid att köpa det man ville ha! Nu är det plötsligt lite annorlunda. Man jobbar och tjänar pengar, men av någon anledning var det lättare att spara pengar när man tjänade nästan noll. När man är vuxen och har en egen bostad är det så mycket annat som ska betalas, köpas, sparas till, mm. Kikade lite på lyxfällan igår, och egentligen skulle alla ha en sån budget dom lägger upp för de som slösar. Känns som det skulle vara så mycket lättare då.

Idag sitter jag och planerar inför mitt kommande, efterlängtade barn. Jag försöker tänka på vad som ska inhandlas, vad allt kommer att kosta, vart vi ska bo, och att man även vill spara så man kan resa ut i världen, hitta på roliga saker och allt det där. Alla tänker inte så. Det finns dom som väljer sin karriär före familj, dom som väljer hund före barn, dom som väljer bil före hus och dom som väljer sig själva framför familjen. Jag säger inte att man ska ge upp sina drömmar eller sina intressen för att man håller på att bilda familj, men man måste tänka om, prioritera på andra sätt, sätta andra framför sig själv.

Ingenting tar slut bara för att man blir tre i familjen. Tvärtom. Fan vad jag svamlar. Men det är svårt när man har så olika åsiker och tankar om saker. Jag börjar undra om det är jag som är dum i huvudet här, som tänker som jag gör. Eller så är det jag som tänker rätt. Det är i min mage mitt lilla barn ligger och växer. Det är jag som känner de små sparkarna. Det är jag som ska bli mamma och känner ett otroligt ansvar för att livet i magen ska må bra och växa ordentligt. Att delade åsikter istället delar en familj, det är så sjukt. Att man inte bara kan tänka lika någon gång.

Nu till annat. Jag vägde mig idag igen. -2kg lite drygt. But why? Knäpp våg antar jag. Sen åkte jag som sagt och kikade på en bil. Den ser ut såhär:

Igårkväll efter jobbet åkte jag till Hanna och Koffe. Linus och Leija kom efter en stund också. Dom bjöd på grillat kött, hemmagjord tzatsiki och pommes - väldans gott, tack för det. Sen blev det som vanligt massa roliga klipp från youtube och annat. Haha. "Faan vad mörkt det är här. Å här nere var de ännu mörkare. Tur jag har ljuset. Å ni har inget." HAHA. Vill ni se? :D