Tidig morgon

God Morgon!!
Helt otroligt att jag redan är vaken, och dessutom uppe och ätit frukost. Har varit en jobbig natt med dålig sömn. Vaknade redan vid 06-tiden och har sen dess bara legat och vridit och vänt fram och tillbaka.

Idag ska vi försöka hitta på något, tror att IKEA är ett förslag. Är helt luspank, men får nog kika in på internetbanken och föra över lite. Kan ju inte åka till IKEA med tom plånbok. Ska i allafall ha lite lampor och annat skoj. Är ju på tok för tidigt att gå på barnavdelningen, men den går nog inte att undvika nu faktiskt...

Igår hämtade jag mammas och pappas hund. Dom var iväg på spa, så jag tog med henne till stan och gick en låångpromenad med en vän. Hade så mycket att prata om, inte setts på länge. Vad tråkig man är egentligen. Här har man en barndomsvän, som jag lärde känna när vi började 5-årsgruppen, som bara bor ett par hundra meter bort, men aldrig ses man ändå. Får bli ändring på detta. Hon är ju sytant, kan sånt där med symaskin och grejer som en annan aldrig haft tålamod att lära sig, så jag har bett henne sy en kjol till mig. Vill ha en kjol som är hög i midjan, och med veckade sömmar, så jag kan växa i den. Får se om hon förstår hur jag menar :)

Den 10:e februari ska vi till barnmorskan för inskrivning. Prover ska tas, jag ska blodgrupperas bland annat och se över så man är frisk. Är grymt nyfiken på om mitt höga blodtryck gått ner, i och med svimningen härom dagen. Behöver också gå igenom min medicinering och få ordning på det.

Det är ju nämligen såhär att jag i fjol började medicineras med antidepressiva just mot en lång och djup depression. När jag blev gravid fortsatte jag med medicinerna, eftersom forskningen kring fostrets påverkan är så oklar. Alla säger olika. Min barnmorska sa att det inte är någon fara förrän förlossningsmånaden, medan min läkare sa att jag skulle "avvänjas" med en gång och börja trappa ned. Barnmorskan tog kontakt med chefsläkaren över Mödravården som varken kunde säga bu eller bä. Om jag verkligen, verkligen var tvungen att fortsätta med medicinen skulle jag göra det. Annars skulle jag försöka trappa ut dem. Dum som jag var (eller??) så trappade jag ner, och efter två veckor slutade jag helt. Detta har nu resulterat i att jag nu är tillbaka i det, ELLER, har jag kommit in i en lite sämre period i graviditeten, med jobbiga humörsvängningar, ångest och oro?? Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det, vad orsaken är. Börja eller inte börja igen, det är frågan just nu. Som min barnmorska sa: Hellre en mamma, som medicineras, men mår bra och är en bra mamma, än en mamma som inte medicineras, mår dåligt och inte kan ta hand om varken sig själv eller sitt barn.

Jag har börjat få en sjuk längtan. Innan man fick plusset, längtade man bara efter att bli gravid och allt vad det innebar. Nu längtar jag tills det är över, trots att jag ändå mår så fysiskt bra. Jag längtar tills hösten, när vi går med barnvagnen bland färgade löv och den friska luften. Jag längtar till julafton, klä upp den lilla/lille och träffa all släkt. Första julen som mamma och pappa, som riktig familj. Ååh, jag längtar <3

Nu är jag sådär grinig och lipig. Gråter för ta mig fan allt :) Lyssnar på Hallelujah med Jeff Buckley och gråter av lycka. Igår försökte jag titta på ett avsnitt av Det Okända, men det gick ju inte, grät ju för minsta lilla, såfort mediumet sa "på den andra sidan". Buuhuuhhhuu. (Tur man var ensam hemma...)

Nej, nu ska jag inte uppehålla er längre. Njut av söndagen. Jag ska gå och ge min sambo en kram och visa att han är det bästa som hänt mig. (Nu lipar jag igen).

Hej med er :)