Livet som småbarnsmamma

Medans dagarna, veckorna och till och med månader går, kommer jag och min fina Liam ett steg närmare varandra. Han utvecklas så snabbt, jag hänger inte riktigt med. Och i denna eviga lycka, bränner tårarna bakom ögonlocken. Tyngden av ett misslyckande trycker över bröstet. Det är inte längre han och jag, mamma och pappa. Tiden är förbi. Kanske skulle detta skett för länge sen, men då låg en liten ängel i magen och väntade på att få komma ut i världen. Ett försök till att laga det stora hål som blivit, med tråd som bara gick av, gång på gång. Det är inte längre vi. Nu är det Du och jag, min son. Och tillsammans är vi oslagbara!