Herregud. Jag som var så positivt inställd igår till denna dagen. Skulle minsann upp tidigt, äta rejäl frukost och simma med min syster.
Först och främst. Kissade två gånger innan jag la mig (före tandborstningen och efter tandborstningen), men det är som vanligt, annars kan jag inte sova. La mig, upp och kissa igen. Somnade direkt, för jag vaknade av min sambo som sa: För faan, du har fått vattenkoppor!! Låg alltså och kliade mig på mina sönderrivna ben i sömnen. Och tur var väl det, för jag var så kissnödig att jag knappt hann fram. Trodde det där kissnödiga nattetid kom först när magen var stor alabama, men icke. Somnade direkt igen och var sen skitseg när jag väl skulle upp klockan nio.
Gick i alla fall upp, åt två rostade mackor med leverpastej och gurka, Oboy och yoghurt till det. Packade väskan och hämtades upp av min syrran. Simmade 30 längder (lagom jobbigt, men skönt som tusan) och la oss sen i varmvattenbassängen en stund. Upp och satte oss i bastun. Satt bara en liten stund, sen fick jag spypanik. Mådde så illa, gick ut till toaletten. Väl på toa mådde jag ännu värre, tänkte att NU, nu kommer första spyan på 9 veckor. Drack lite kallt vatten, satte mig på toa. Allt ljud utifrån lät som genom en plåtburk. Kände igen det sen jag tatuerade ryggen, jag kommer att svimma. Satte mig och försökte andas. Satt på alla fyra över toaletten och var beredd att kasta upp. Kom inget, så jag gick ut till duscharna. Hämtade mitt shampoo och det men kom inte längre än till stolarna utanför duschen, där jag fick sätta mig. Snurrade runt i huvudet och mådde illa. Sprang iväg till toa igen, stängde dörren och tryckte på lampknappen. Kolsvart. Försökte tända igen. Svart, det började glittra för ögonen. Sen kunde jag inte andas. Ni vet när det känns som att strupen dras åt och man inte får in någon luft. Fixade upp dörren i alla fall och föll ihop precis utanför där mot väggen. Vaknade upp med två badvakter, två damer och min syrra över mig, invirad i någon annans handdukar och benen upp på en stol. Mina händer var ihopkrampade som på en stroke-patient, men det fanns ingen känsel mer än stickningar. FAN, jag har fått en stroke, var min första tanke. Haha, herregud, det är ju synd att tro det värsta.. Eller :D Efter en stund var jag tillbaka i alla fall, och fy så pinsamt det var. Ligga där utanför duscharna med folk över sig. Färgen kom tillbaka rätt så snart i ansiktet i alla fall och jag fick sitta på en stol och duscha.
Åkte iväg och åt en dagens lunch och fick i mig alltihopa. Nu ligger jag i soffan med nån slags bakfylla i huvudet, är inte helt med ännu. Om tio minuter kommer min älskade vän och ska hämta upp mig, så ska vi upp till gymmet. Jag kommer väl mest titta på henne och avundas hennes muskler, men jag måste ju ta det lite lugnare :)
Okej, nu förstår jag. Man kan inte hålla igång som man är van vid. Man får helt enkelt lägga i en lite lägre växel och lyssna på kroppen.
Ha en fin fredag.
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar