Jag ska inte deppa. Jag ska inte vara ledsen. Jag är stark. Det är bara idag det är kämpigt.

Överraskande sambo

Min sambo är inte den som överraskar. Man blir liksom förvånad när han köper en chokladbit till mig som present. Det gör mig inte så mycket, han är go ändå. Häromdagen däremot, bad han om att få titta på min förlovningsring. Tänkte inte direkt på varför, kanske skulle han jämföra med sin egen, hur sliten den var eller nåt. Sen slog det mig: Herregud, tänk om han planerar ett frieri? Vad ska man svara? Ne fy sjutton, det vågade jag inte tänka på. Sen igår ville han ha min ring IGEN och jag tänkte vad fan, But why?

Men nu har det framkommit att han hat beställt nya ringar till oss! Så snart sitter en ny, fin ring på mitt finger. I mindre storlek, så den sitter mer säkert än guldringen. Linus hade fått gå ner 4 (?!) storlekar på sin ring. Den faller ju av hela tiden. De nya blir i Titan. Han har beställt släta, men vill jag senare kan jag välja sten och sånt fint själv.

Glad tjej! <3

Öppna och stäng

Som person är jag ganska öppen. Om någon frågar hur läget är så är mitt svar inte alltid "jo tack det är suveränt", för det är det ju inte allitid. Det beror ju också såklart på vem som frågar, om det är en person som bryr sig om svaret, eller om det är någon som frågar för trevnadens skull. Men ibland funderar jag på om jag säger för mycket. Kanske man ska utesluta vissa detaljer om man berättar för en vän om ett gräl eller någon diskussion. Det finns ju dom som aaaaaldrig bråkar med sina vänner eller sin partner, de som aaaldrig skulle säga emot och som har det så peerfekt! Men där säger jag ifrån, ingen har det så bra. Och om det nu är så att man aldrig har en fight, då är nog hela relationen och svävar uppe i det blå! Då kan man nog se sig om efter nåt annat.

Men om man nu skulle bära allt inom sig och vara för feg för att tala, då skulle man nog gräva sin egen grav. Man börjar tillslut tro att allt är okej. Om man inte vågar berätta om sina känslor för att ens partner tex varit otrogen, då kommer man tillslut intala sig att man själv förstorat det hela. Eller att det nog inte var så farligt.

Skit samma. Har så mycket känslor som bråkar inom mig nu så jag vet varken ut eller in. Besvikelse och ilska tar snart över hela min kropp.
Då var det sista jobbnatten innan nästan en veckas ledigt. Man lär sig verkligen uppskatta lediga nätter och ta vara på all ledig tid med Liam.

Har faktiskt lärt mig sova någorlunda på dagarna, i alla fall efter jobbnätterna. Förr låg jag alltid och undrade vad Linus och Liam gjorde, om Linus kom ihåg mattider och allt och varför Liam gnällde. Nu sätter jag in öronproppar, på med ögonmasken och en kudde över huvudet och sover. Man är så slut efter en jobbnatt! Sen blir det 1-2 toabesök och sen vid 13-tiden kryper Liam ner hos mig och vi sover till 15:00 ca. Då får vi ju lite mystid inbakat där, så underbart.

Idag när jag vaknar åker vi på lite semester. Hanna, Koffe, Linus, Liam och jag åker till Borås. Blir hotell och djurparksbesök. Sen skulle vi åkt till Varberg, men de hade tydligen gjort fel i bokningen, så stugan vi skulle hyrt fanns inte! Fick planera om så nu har tydligen Linus bokat hotell i Falkenberg istället. Har ingen aning om vad man gör där, men det blir nog trevligt. Ska tydligen vara fint där... En tripp till Ullared är det också tänkt, innan vi åker hem. Men det är inte bara att åka. Vällingen ska värmas - finns det mikro? Nej det fanns det tydligen inte. Men Linus säger att det löser sig och att jag inte ska tänka negativt, så han får väl fixa det själv då när vi väl står där kl 06 på morgonen och Liam vill ha välling.

Hoppas innerligt att regnet inte ska ösa ned när vi går på Borås djurpark!! Tror att Liam kommer tycka det är jättekul med alla djur.

Förresten! Har inatt lärt mig att man måste äta minst 1500 kalorier varje dag, annars lägger man på sig istället. Är ju dock så tråkigt att äta hel tiden. Kan tänka mig en mannafrutti nån gång, lite fruktsallad, nån smörgås kanske och nåt litet, men mat. Uuuöh. Får hoppas jag får upp aptiten lite nu när det blir utemat. Har blivit skickad till psykisk hälsa i Lidköping, men har ingen ork att gå dit. Men kanske nästa vecka. Eller veckan efter det. Men i semestertider får man väl ingen fast person ändå, blir väl kastad fram och tillbaka mellan folk tills man tillslut skiter it.

Godnatt, nu längtar jag till min säng :D

Sen kväll

God kväll!
Här ligger jag med kurrande mage och tänkte sova... Finns inget gott i kylen så jag väntar tills imorn.

Imorse åkte jag till mvc för ett möte med en BM, men det första hon sa var: "det får gå fort, har telefon kl 09" (jag hade bokat tid kl 08:45). Hon visste ju vad som gällde, så jag blev skitbesviken när hon var så stressad direkt! Ja, i alla fall. Hem och städade av lite lätt. Det är ingen annan som städar här hemma, och jag hinner inte allt, så imorse hittade jag en GLASBIT i liams blöja! Han kröp runt naken en stund igårkväll som han brukar, och antagligen låg det en skärva på golvet som jag inte såg sen när jag satte på blöjan. Som tur var låg den platt mellan pungen och Niklas Pettersson så han hade inte fått nåt sår!! Men det är ett tecken på att vi MÅSTE vara noggranna, alltid och överallt! Alla säger att man måste släppa städmanin när man har småbarn, men det är ju nu det är som farligast att inte städa. Ligger det något på golvet, ja då öste det såklart provsmakas!

Tog mitt kära barn och åkte till Götene för en fikastund hos min kära Ing-Marie, mitt jobb-ex kan man säga :) alltid lika härligt att träffa henne! Sen hem för att äta lite LUNCH! Jag åt mat, själv, utan att någon tjatade. En matlåda med lite lax och ris stod i kylen. Och jag åt allt. Sov med Liam, och när han sovit från 15 till 17:30 fick jag väcka honom. Lagade kycklinggryta till honom och gav mig sen iväg på en springtur under de svarta molnen. Dock kände jag mig helt tom inombords och var slut tidigt, men ändå. Klarade mig undan regnet. Efter det blev det dusch och sen skulle jag väl egentligen lagat mat. Men det orkade jag inte, hade redan lagat mat en gång ju! Så det blev en fruktsallad. Banan, vattenmelon, persika och nektarin. Mättande för stunden. Men inte mer. Haha.

Ne, sova nu. Imorn natt är det jobb igen!

Kram

Mat...

Ja, det har gått riktigt bra med ätandet denna helgen. Har nog lyckats få i mig mer denna helg än vad jag fått under hela den senaste veckan. Eftersom jag jobbat fre, lör och sön natt så har det varit ett kämpande för att få i mig ordentligt för att orka med. Har blivit några knäckemackor, en mannafrutti samt lite fruktsallad varje natt, ganska goda vanor tycker jag :D

Som läkaren sa så bör jag försöka småäta lite då och då, än att sitta med ett stort mål mat och bara må illa av att se det. Och det låter ju vettigt. En banan hit, en persika dit. Lite yoghurt här och en smörgås där. Och vatten. Mycket vatten. Där slarvar jag. Dricker Max 4 dl vatten per natt, och sen nåt glas på dagen, så det blir skärpning, annars ser jag väl snart ut som ett russin!

För er som inte vet, om det nu är fler än mina fyra tjejer som läser, så har jag och min kropp blivit lite.. Osams? :) mår mest illa bara av lukten av mat och kan därför inte äta. Blir stressad och alla tjatar hela tiden vilket resulterar i en sjuklig press istället och kroppen säger stopp, ät inte, usch, blä!

Men, vi kämpar på! Tänker fanimig inte gå ner ett ynka kilo till! Vill ju lägga på mig lite gött hull, men det verkar mer eller mindre omöjligt!

Nu ska jag njuta av ledigheten fram till onsdag natt. Linus gör köttfärssås, men känner på lukten att det inte kommer gå att äta. Inget illa ment, han lagar jättegod mat, men ibland blir man mätt på stekoset... <3

Sommarjobb

Sitter på jobbet och gäspar. Har ännu inte kommit in i det där med att vara pigg på natten och sova gott på dagen. Men det tar ju några nätter såklart. Hittills har man ju njutit av varje timme Liam sovit på nätterna, och nu ska man plötsligt vara vaken :)

Allt går fort nu. Första tanden är snart helt uppe, och idag såg jag att båda framränderna lyser vitt under tandköttet. Det är mycket dregglande och gnället har varit nästan olidligt, men nu börjar han i alla fall lugna sig lite och vara nöjdare. Nätterna är helt underbara. Han somnar mellan 20-21 och vaknar runt 8:30. Det är lyx. Men det är vi värda, allihop!!

Han kryper runt och ställer sig upp överallt, så man kan ju aldrig släppa honom med blicken!

Jag tror inte det dröjer länge innan första ordet kommer heller, vilket jag tror blir 'lampa'. Varje gång han sitter vid köksbordet kollar han upp i vår stora lampa, säger "dava"? Och tittar på oss, typ som "lampa var det va?" <3

Nu väntar snart vår första minisemester. Hotell + djurpark i Borås, stuga i varberg med wheels and wings samt en tripp till Ullared. Blir perfekt!

Liten snabb uppdatering blev det här. Ha en fin vecka!

Badtime

Hittade en bild i mammas och pappas dator som de tog när de var hemma hos oss på morsdag i söndags. Maddox och Liam satt länge och plaskade i värmen i Liams pool. KÄRLEK <3

Kurator - bye bye

Morgonen började med sovmorgon till 8:30, tack min älskade son för det. Sen blev det frukost och storstäd här hemma. När det var klart åkte toda la familia till stan. Började med ett besök hos Linus mormor och morfar. De skulle åka iväg med deras stora, enorma, gigantiska, lyxiga husbil som inte är en bil utan mer en blandning mellan lastbil och buss. Jag är helt fascinerad av den av någon anledning. Sovrummet i den känns mysigare än vårt eget liksom. Ja, nog om den. De skulle dra iväg tills lördag iaf så vi fikade lite med dem. Sen åkte vi till Lidens eftersom jag behövde köpa blommor till blomlådorna samt kök och vardagsrum. Har visst vattnat för dåligt... Sen åkte vi hem, Liam fick mat och lägga sig en stund medan vi delade på en pizza.

Jag hann plantera lite blommor innan det bar in till stan igen för ett besök hos vår kurator. Det kändes så jäkla fint att kunna säga till henne att allt är bra, vi är ett par, vi hatar inte varandra längre och vi vill leva ihop. Hon sken som en sol och sa att hon såg det direkt när vi kom dit. Hon tog till sig av allt vi sa, och frågade om hon fick prata om oss (anonymt såklart) i de kommande föräldragrupperna, om hur omställningen i livet blir med ett barn, vad man bör tänka på osv. Hon frågade: "känns det bra att ni hat gått igenom detta"? Och jag svarade: "ja, det var tvunget att hända. Vi hade en otroligt svår kris, vi avskydde varandra (ja, starka ord men så sant) och hade ett rent helvete. MEN. Skulle det inte varit så, så skulle vi antagligen inte fått denna nytändning, vi skulle antingen stått kvar där vi var, det enda gemensamma skulle varit Liam och vi skulle inte vara glada ihop. Eller så skulle vi sakta men säkert kila åt varsitt håll."

Hela min kropp darrar av negativa känslor när jag tänker tillbaka på den tid som var och vad jag som person gick igenom, men jag ältar det inte. Jag ser det som något som aldrig får hända igen. Vi ska aldrig tillbaka dit, aldrig någonsin. Och det är sällan jag uppskattat det jag har, så väl som jag gör nu.

Kuratorn frågade också: "vad skulle ni gjort annorlunda?" vad gäller Liam - ingenting. Vi har varit de bästa föräldrarna han kunnat ha, gjort allt som står i vår makt. Vi kunde inte gjort något annorlunda. Det var en svår tid, nästan 7 månader utan direkt sömn. Ett ständigt vaggande. Jag såg inget ljus i tunneln när alla sa att "det kommer en tid sen när det går över". Det vi kunde gjort annorlunda handlar om oss, vårt bemötande gentemot varandra, att stötta istället för att bli osams. Finnas för varandra. Vara trevliga, trots orkeslösheten. Förstå varandra.

Kärleken försvann, den enda som fanns kvar var den till Liam.

Dessa krig vi hade, Linus och jag, var fyllda med känslor. Gråt, ilska, förtvivlan, rädsla, hat. Om inte dessa känslor skulle varit med, då skulle allt verkligen varit dött. Vi båda ville så att allt skulle vara bra, fast att vi satt så jävla fast.

När vi en dag satt i soffan, Linus var bara hemma för att säga hej till Liam, så sa jag: "Får jag sitta i ditt knä?" "varför vill du det?", sa han. Det är nåt som jag alltid älskat. Så jag satte mig där och höll om honom. Länge. Han kramade mig och allt kändes så jäkla fint. Efter det har jag lärt mig att våga kramas eller visa kärlek, trots att man kanske inte är helt sams. Man är kanske irriterade eller småsura på varandra. Mycket kan släppa med en härlig kram.

Ja. Vi sa i alla fall tack och hej, vi vill aldrig mer se dig, till kuratorn. Sen åkte Linus till jobbet och jag och Liam hem.

Innan jag sover så vill jag bara säga - om du/ni har problem, stora som små - våga be om hjälp. Dom är så otroligt duktiga, både kuratorer och psykologer, det kanske räcker att träffas en gång, eller tio eller femton. Ta hjälp och red ut problemen. Det vinner ni på.

Godnatt!

Linus Medin

Jag älskar de där stunderna jag bara kan kasta ett öga på min fina sambo och rysa av välbehag och glädje att ha honom i mitt liv. Jag är så medveten om hur livet utan honom är att jag försöker slå bort tankarna så fort de dyker upp. Ändå är jag värdelös på att visa det och ännu sämre på att tala om för honom vad han är för mig. Men de känslor jag bär inom mig går ändå inte riktigt att beskriva.

Linus, jag älskar dig. <3

Flashback

Varför börjar man fundera på saker som man vet får en att må skit? Eller läser rader som hugger som en kniv i magen? Sånt som man kämpat sig förbi och som nu ligger väl inbäddat i ryggsäcken?

Man säger att man gått vidare, men likt förbannat kommer det åter och sätter sig som ett blödande skavsår i hjärtat. Jag önskar att man kunde göra gjorda saker ogjorda, eller i alla fall annorlunda. Men om jag frågar mig själv - hur skulle jag gjort istället? Ja, då har jag inget svar. För jag vet inte. Jag har lärt mig mycket, det har gjort mig till den jag är idag, och jag vet hur jag vill leva. Men ändå är det tungt att bära med sig det. Något jag kommer få ha med mig i alla de år jag förhoppningsvis har kvar på denna jord.

Sånt är det. Keep smiling...

Deal!

God kväll!
Vilken bra dag vi haft (jösses, positiv tjej det här). Klockan 05 vaknade Liam för typ tredje morgonen i rad. Han fick lägga sig mellan oss så somnade han så gott igen till 07. Det var en trött mamma som gick in i duschen för att vakna till. Med frukost i både mor och sons mage åkte vi till Hanna och rajo (ne, hon är inte ihop med någon italienare eller spanjor, rajo är hennes stora hund som är lika gammal som Liam). Regnet öste ner i Vinninga, men hos dom bort i Eggby sken solen och var jättevarmt! Tog oss en rejäl promenad i skidspåret, helt sjuka backar med tung barnvagn! MEN muskler vill vi ju ha mer av så. Sen åt vi räkmackor medan Liam hade massor att berätta för tant Hanna. Hon hade även gjort cupcakes som avnjöts med kaffe. Hon vet vad jag gillar, den tjejen. Sen åkte vi hemåt framåt 14-tiden. Liam och jag kröp ner i sängen och somnade direkt här hemma. Linus kom hem så när vi klev upp var maten klar. Sambal oelek-kyckling med ris och hericut vairtes. Så gott. Han drog till stan för att greja med vadå? Jo BILEN såklart, och Jag tog med lilleman ut på en duggregnig promenad. Sen fick han duscha med sin pappa som sen nattade honom. Utan problem. Helt otroligt, men så bra!

Var ju så ovanligt hockey på tv ikväll, men efter att jag fått se Outsiders om gamla finska haggor som drar till Gambia för att köpa sex av tonåringar, så fick Linus se hockey. Med överenskommelsen att jag skulle få rygg- och hårmassage. Det var väl en bra deal?! :)

Imorn - dejt med mammor och bebisar!

Slarvmaja

Har smort in min trasiga axel med voltaren utan att tvätta händerna efteråt. Busigt va? Var helt enkelt för lat för att gå ur soffan och fixa det.

Axelsmärtan är troligen (förhoppningsvis) en rejäl inflammation i muskelfästet, resultatet av bärande och lyftande av tung bebis samt tung bebis+babyskydd samt tung bebis+babyskydd+uppibilen (eftersom jag kör hög stadsjeep). Alltså har jag lyft alldeles för tungt med axeln uppåt, ja ni fattar. Och eftersom jag ännu ammar två gånger om dagen kan man inte ta vilka tabletter eller salvor som helst. Bara för att få testa en voltarengelkur krävdes samtal med läkare liksom. Men det var i all fall ok, 3 ggr per dag i 10 dagar. Dock känns det som att det blir värre och går ut i ett större område för varje dag. Jag skulle undvika lyft, men det säger ju sig självt att det inte går. Däremot ber jag om hjälp oftare och kör babyskyddet på vagnen så ofta jag kan istället för att släpa på det. Dessutom försöker jag lära Liam att gå. Haha, han har börjat ta steg nu i alla fall <3 slutgnällt nu!!

Liam, mamma och jag åkte med Leo på återbesök på djursjukhuset idag. Kommer inte ihåg om jag skrev om det flera besöket men då hade han i alla fall jästsvamp i ena örat och bakterier och stavar i andra örat. Inte så konstigt att han haft rejäla besvär då! Denna gången konstaterades att öronen var fina efter den två veckor långa behandlingen, så skönt!! Mamma och Liam gick på 'stan' i Skara. Liam fick en himla snygg keps. Allt hade gått jättefint. Så härligt när man kan lämna bort honom och känna sig trygg med det.

Läggdags. Så jäkla gött när jag sover med lilleman på dagen, man orkar vara uppe lite på kvällen när han är nattad då.

Sov gott.

Finfin lördag!

Vilken härlig dag det varit. Jag fick mig lite sovmorgon då Liam höll mig vaken en bra stund inatt. Han väckte mig några gånger och hade ont i magen, är (eller var) stenhård i magen. Jag fick gå upp och pumpa ur ena sidan också eftersom Liam somnade från kvällsamningen. Så det spände och var hårt, så för att undvika mjölkstockning var det bara att pumpa ut. Sen låg han vaken runt en timme och kved och hade sig. Tillslut fick Han sova mellan oss och vaknade runt 07.

Gick upp sen och alla åt frukost tillsammans. Efter ett tag gick vi till affären och tog sen en promenad till, skulle försöka få Liam att somna i den nya vagnen vi var iväg och köpte igår, men nedå, han skulle bara kika på allt. Den är ju mycket öppnare än den gamla. Så vi gick hem och bytte. Han somnade så jag passade på att plantera lite ute, rensa orgäs och kratta lite. Fick lite blommor av mamma igår, så nu är det färggrannt här ute:)

Käkade lunch, Linus slängde ihop en omelett och lilleman fick kycklinggryta. Sen bar det av till Skara. Det var dags att äntligen få träffa Linus morfars mamma, Inga 99 år. Alla de fem generationerna skulle fotas. Hon var så fin och go. Örhängen, scarf och halsband, en riktig pingla :) blev fina kort, så roligt att ha!! Sen när vi kom hem drog Linus iväg på lite jobb medan Liam och jag kröp ner i sängen och sov så gott!

Vaknade inte förrän runt 17:30, gröttajm! Sen blev det lite utevistelse, solen sken ju så gott! Jag klippte gräset och Linus och farbror Larsson, vän till Linus, tog en sväng med Liam i nya vagnen. Sen åkte vi till stan, köpte kött och sen hem för att fixa mat. Så gott! Marinerade champinjoner, potatis, lök och morötter i ugn, Kött och god sås. Liam la sig och vi fick lite kvalitetstid. Kaffe/te och glasstårta medan killarna kollade på den förbannade hockeyn. Så nu är det verkligen tid att sova!! Är ju min tur att gå upp imorn med så!

Nu håller jag tummar och tår för en god natt. Kram
Ett sent inlägg idag igen, satt uppe och kollade på hela Lets Dance faktiskt, första gången på länge. Choklad, chips och te, det var kvalitetstid det :)

Liam väckte mig klockan 07, sov hela natten i sin egen säng!! Utan att ha behövt hjälp att somna om under hela natten, helt otroligt! Men när han sover så gott så kan en annan såklart inte somna! Gick upp allihop och åt frukost tillsammans, inte ofta det händer heller. Liam och jag tog en promenad och när han sen låg ute och vilade passade Linus och jag på att städa! Damma lite lätt, dammsuga, tvätta, våttorka samt körde en diskmaskin. Så skönt att då hjälp med det så det kunde bli gjort under så kort tid!

Liam vaknade och åt lite gröt, sen tog vi en sväng till Skara och handlade lite mat. Det blev kycklingsallad till lunch, så otroligt gott. Sen sov vi allihop. Linus åkte till jobbet och vi andra sov vidare till nästan 16-tiden! Vaknade till och tog mellanmål, Liam fick prova en persiko/mango-risgröt, superbra mellanmål. Han stod sig på det ända fram till kvällsgröten!

Regnet föll stadigt så vi hade ingenting att hitta på. Så vi tog en tripp till mitt jobb i Götene och hälsade på! Så roligt att bli så välkomnade av både boende och personal. Kommer verkligen sakna varenda kotte där när jag börjar mitt nya jobb sen! Liam charmade både tant som gubbe <3

Gröt till lilleman, kycklingsallad igen till mamman och sen kvällsbad, lek och amning så var det godnatt för unge herrn sen. Ja, så lätt var det inte. Han försökte klättra ur spjälsängen ett antal gånger innan han gav upp mot tröttheten.

Så alltså, på hela dagen ammade jag vid 07 då han vaknade samt vid 19:30, före sänggående. Och han har inte klagat eller visat att han är i nåt större behov av det mer än såhär. Känns BRA!

Nu måste jag sova! Godnattkram!

Bra dag!

God kväll. Tänk att jag är vaken så här sent, halv elva! Haha! Ja, man är kvällstrött som småbarnsförälder minsann! Här finns det inget som heter kvällsmys längre, nästan direkt när Liam somnat så gör jag mig klar för sängen. Kanske att jag sitter uppe en stund när jag är ensam hemma bara för att få vara just det, ensam.

Tänk som jag hatat att vara själv förut, nu är det så skönt. Få köra ner rumpen i soffan med en kaffe eller chokladbit och titta på tv:n eller spela ett spel på telefonen. Sånt som annars är så självklart!

Idag har vi haft en fin dag. Liam hade en riktigt bra natt, och när vi vaknade 07:30 regnade det ute. Jag som nästan längtat efter en morgonpromenad i regn! Liam sov bara en kort förmiddagsvila, så vi åkte in till stan hela familjen (linus jobbar kväll), och uträttade lite ärenden. Sen blev det ett fikabesök hos Liams gammelfarmor och gammelfarfar. Som inte alls är särskilt gamla, de båda har sina mammor kvar i livet, så Liam har alltså TVÅ gammelgammelfarmödrar! Det är häftigt! Så dom har barnbarnsbarnsbarn! Helt galet. Jag har inte ens träffat mina gammelmödrar/fäder eftersom mina föräldrars föräldrar alltid varit ganska gamla. Nu blev det mycket här...

I alla fall. Liam fick en så fin regn/vindjacka samt pyjamas av dem. Lite leksaker också. De är söta, han får nästan alltid något fint av dem som de varit och handlat. Efter det besöket blev det lunch hemma och sen vila. Han sov flera timmar och när han vaknade vart det massa lek och matning och fix, för sen åkte vi till kinnekullegården där vi blev bjudna på Karibisk buffé av pappa. Bente & Oscar var också med. Och maddox förstås! Underbart gott och barnen var så goa. <3

Nu måste jag sova! Godnattkram

Pausa

Ibland blir jag trött på mig själv. Jag är sån som alltid strävar efter något liiite bättre. I min värld är det aldrig perfekt, gräset kan vara grönare på andra sidan. Och ofta är det också så - till en början. Sen är jag där igen, kan få något lite bättre. Allt kan bli bättre. Om jag köper det, eller flyttar dit, skaffar det och det. Nu talar jag absolut inte om Liam, att få barn tidigt var en dröm, och den slog in! Men det handlar om allt möjligt. Bilar, hus, djur, kläder - ja allt. Det har aldrig ställt till det för mig egentligen, men en dag kanske jag står där med skägget i brevlådan, allt kanske går åt skogen.

Och jag är också sådan att är det något jag vill, så fixar jag det. Ja, än är jag inte miljonär, det har jag inte klarat, men om jag vill flytta till exempel, så gör jag det. Även om det inte behövs.

Så nu står jag här igen, och letar dygnet runt. Hyra, köpa. Har massor av anledningar till att inte bo kvar här. Ledsnar fort, innan ens ett år gått. Och folk börjar diskutera - vad är det för fel på det ni har? Var nöjd med det ni bor i. Då kommer vi till det, att vara nöjd. Nöjd när det kan bli bättre?

Vi bor jättebra här. Trädgård utanför dörren liksom. Som jag älskar att greja i. Nyrenoverat. Som jag redan ledsnat på. Långt till jobbet. Nja egentligen inte. Men jag vill ha Liam på dagis i Källby, inte i Vinninga. Därför är jag dagligen stressad över att bo här.

Ska nog försöka mig på utmaningen att bli ekonomiskt oberoende i alla fall. Ta en lott och hålla tummen. Jag ska försöka ta en paus i flyttankarna och försöka trivas. På sommaren är man ju ändå mer ute än inne.

Ska krypa ner inne hos Liam nu och sova bort mitt förbaskade halsont!

Kram och godnatt
Varit iväg på kalas idag. En släkting fyllde 50 bast. Var jättetrevligt, kul att träffa släkten som så sällan händer. Blev exotisk planka och sen flera olika glasstårtor till kaffet. Barnen var så jäkla duktiga, nästan inget gnäll alls, glada och goa. Linus var inte med, han var iväg nånstans på bilträff...

Ne, måste ta med Liam på en promenad så han får vila... Sovit dåligt när rutinerna faller bort!

B y e .

Åååångest

Herr Ågren har kommit tillbaka och han bör inte känna sig välkommen.

Åkte förbi ett par ställen idag på väg till ett annat ställe, men det räckte för att tusen olika känslor skulle dyka upp på samma gång och skapa ett större kaos. Minnen, dofter, tankar, rädsla, LYCKA, frihetskänsla, otrygghet, sjukdom, ja ALLT. Ont i magen, spykänsla och tårar som svämmar över i ögonen.

Riktig skitdag. Och ja, för första gången erkänner jag det utan att få dåligt samvete! Jag älskar min unge så otroligt, men man kan ha dåliga dagar för det, utan att det har med honom att göra.

God bajsnatt.

Bästa!

Har just nu den mysigaste stunden på hela dagen, eftermiddagsvila med Liam. Hud mot hud, nerbäddade i ett mörkt och svalt sovrum. Och det bästa av allt - vi somnar som stockar båda två! Det tog bara 7 månader för Liam att förstå att man kan sova inne också, inte bara ute i vagnen :)

Fredagskram från oss.

Tala med andar

Jag är ganska övertygad om att min farmor är med mig när jag är ensam. Känns som hon har visat det ganska många gånger, särskilt när jag bodde ensam med Liam här. Det kändes som hon gjorde allt för att hjälpa till när det var svårt. Tack för det, kära gamla tant <3

Men. Häromdagen hade jag otur med allt. Skulle storstäda, fixa mat och ja, allt på en gång. Tappade makaronpaketet på golvet, sojaflaskan droppade och det trampade jag i utan att märka det så det var svarta foppatoffelavtryck i hela köket, osv. Blir så frustrerad mitt i all otur så jag bestämde mig för att ta ett snack med farmor pegrell.

"farmor. Jag vet att du är här. Varför hjälper du inte till när jag klantar mig såhär? Står du och tittar och skrattar åt min otur? Varför kan du inte damma när du ser hur det ser ut? Vattna de förbannade blommorna!"

Sen funderade jag en stund. Så sa jag:

"Du. Du behöver inte damma eller vattna. Det har du gjort i hela ditt liv, då ska du slippa. Men du får gärna laga mat eller så, det tycker jag är så tråkigt".

Man måste ju testa och se om det funkar!

Sjukstuga

Hux flux så kom febern till Liam. Inte så lite heller, 39,5. Igår var den uppe i 40,2 med väldigt korta feberkramper. Inte roligt alls. Men han är redig och ammar bra, mat vill han inte ha. Sover mest hela tiden med korta stunder uppe.

Imorse var febern väck, så vi firade med en långpromenad med träningskläder på, men när vi kom hem var febern tillbaka. Så nu myser vi i sängen, jag och min lilla prinskorv <3

Söndagmorgon

God morgon på er allihop. Här hemma är det väl inte längre morgon, utan snarare förmiddag. Har man en bebis som vaknar vid 06 så är efter 8 helt plötsligt förmiddag. Har varit en ganska jobbig natt. Jag somnade inte, utan låg bara och lyssnade på Liam som verkade vara mellan sömn och vakenhet ett antal gånger, så jag var beredd att gå upp hela tiden. Sen när klockan närmade sig 01 vaknade han, och inte så lite heller. Det var mer panikskrik än gnäll, och det enda som hjälpte var att ha honom i min famn. Så fort man la ner honom så var det panik. Förstår inte varför det är så svårt för honom att somna om när han vaknat. Ska ringa BVC imorgon och be om hjälp (för ungefär 12:e gången), för jag orkar inte hålla på. Varje morgon när vi går upp är jag så trött att jag längtar efter kvällen så jag får lägga mig, men när vi väl lägger oss är det mer ångest i huvudet över att natten kommer bli jobbig. Nätterna när det fungerar bäst är de då Linus sover på soffan. Liam behöver inte ligga och knöka intill mig och då blir det inte lika varmt. Jag kan hjälpa honom somna om när han vaknar och sen flytta ifrån för att inte störa. Men man kan inte sova på skilda håll för resten av livet heller, vad är det då för mening med ett förhållande?

Har precis varit ute på en liten promenad med min lilla kille, lika grått idag men ändå skönt i luften. Han ligger ute och sover och jag får lite egentid. Ska iväg på sista babysimmet i eftermiddag, så utvilad bör han vara!

Jag har inte skrivit så mycket om Liams utveckling det senaste. Det har mest handlat om familjerelationen och sådär, vilket faktiskt har varit viktigast just nu. Han blev i fredags 7 månader. Han pratar på sitt sätt mest hela tiden - Daadagarrra! Så ropar han gaaaAAAAH. Mycket ljud och gärna höga, då ser han så stolt och imponerad ut - oj var det JAG som lät så?! Det är ljuv musik i mina öron när han öppnar munnen och ska säga något. Stänger gärna av radion i bilen för att få lyssna på den lilla människan i baksätet som har så mycket att berätta.

Han ligger alltid på mage, till och med på skötbordet rullar han över och ligger på mage. Man får verkligen inte lämna honom en sekund, det går fort innan den där kanten är för nära. Ligger han i mitten av vår dubbelsäng "så säkert, det är långt till kanterna", rullar han så han snart ramlar ner. Det känns som att det kommer hända när som helst, även om man tror att man har stenkoll hela tiden, men någon gång kommer det nog smälla till, hur man än vaktar honom. Det är lite därför också som det är lite dumt att samsova nu, att han kan rulla när jag sover. Kryper försöker han med, men han puttar sig bara bakåt än så länge.

Nej, nu ska jag ta tag i tvätten här hemma, den torra ska vikas och den nytvättade ska hängas upp. Sen ska badkläder packas också! Ha en fin söndag.

Kissnödig?

Gav oss iväg på en långpromenad min son och jag. Han somnade gott och jag tänkte då passa på att gå en rejäl sväng. När vi gått en bit inser jag att jag börjar bli pinknödig. Inte så lite heller. När det värker i magen av kissnödighet - då är det illa. Tacka vet jag alla knipövningar en gjort innan och efter förlossningen alltså. (tips till alla, glöm inte det!)

Gasar på hemåt och det börjar likna en ordentlig powerwalk mot falkagårdsvägen. Nyckeln är redan uppe ur fickan , beredd att låsa upp dörren, trots flera kvarter kvar innan jag är hemma. Tar vägen över gräsplan istället för cykelvägen runt, så Liam ligger och hoppar upp och ner i vagnen, dock sovandes (som tur är!!). Äntligen hemma, bara jackan som
Ska av! Skulle det inte varit en lång jacka så skulle den få sitta på men nu var det en rövlång sådan. Knapparna, som redan satt lite halvlöst satt plötsligt väldigt löst av mitt våldsamma uppknäppande. Får ta fram sykunskaperna. Men i alla fall - jag hann! :D

Gnälldag nr 2

Det är en trött morsa som skriver. Liam har varit svår hela dagen, gnällig och svår att roa. Snoret rinner så antingen är det tänder på G eller så mår han helt enkelt kass av en förkylning.

Vi åkte i alla fall iväg på babycafet, och är så glad över det. Barnen hade så roligt, stora leenden hela sångstunden igenom och sen fikade alla bebisar lite smörgåsrån medan mammorna hade trevligt :)

Drog hemåt för att Mata lilleman och lite vila, men det var bara jag som somnade. Han tyckte la jag var tråkig, för han väckte mig ganska snart.

Tog en promenad och fixade lite i trädgården i väntan på pappa, som kom och promenerade lite till med oss samt åt pannkakor.

Har badat killekalle här nu så han sover i min famn. Ska lägga honom i sin säng så ska banne mig jag lägga mig jag med.

Godnatt!

(slänger in en bild på liam när han ålar/kryper! Dock går det bara baklänges ännu :) )

Egentid

Klockan är strax 22 och Liam har sovit en timme. Har passat på att bara ligga i soffan, kika på tv och spela lite på telefonen. Linus jobbar kväll denna veckan. Ganska skönt ändå, ha sällskap på morgonen och äta lunch tillsammans. Sen trivs jag med att ha nattning och sådär ensam med Liam, lägga mig när jag vill (vilket gärna blir typ samtidigt som lilleman...) och njuta en stund av tystnaden.

Har varit en riktig gnälldag från Liams sida. Vet inte om det är tänder på gång eller förkylning som är jobbig för honom, näsan rinner och sådär.

Imorgon ska hela familjen iväg på babycafe. Så kul att åka allihop! Att Linus får se hur roligt barnen verkligen har där!

Ska krypa ner och invänta min fina man. Godnatt!

Mobilblogg

Kör ett litet test med Bloggers app!
Glad påsk på er alla hönor och duvor. Ska strax börja packa i ordning oss gör en påskaftonskväll i källby hos mamma och pappa. Bente och jag ska ta med barnen dit, det bjuds på 3-rätters. Inget ovanligt när det gäller mi mamma, men idag tror jag hon slår på stort. Hon är ju gudinnan i köket, det slår bara aldrig fel. Väldigt sällan i alla fall. Och eftersom killarna är i Jönköping och besöker Elmia idag, så passar det ypperligt att bara vår lilla familj samlas. Det är så härligt att se hur saker faktiskt kan lösa sig. Vår kris var helt katastrof, vi var verkligen på botten. Men med lite hjälp, massa stöd från nära och kära, och ett otroligt 'tänk-till' från oss båda, så är allting nu helt annorlunda. Tänket, sättet att tala och vara, att känna, ja - allt gör man på ett annat sätt. Tänker ett steg längre. Reagerar kanske annorlunda. Är i alla fall så himla glad att familjen är hel igen. Kan inte med ord beskriva de fina känslorna. Nu måste vi fixa i ordning oss, Liam och jag. Kram!

Nystart

Över en vecka har gått sen jag skrev senast, men det beror på att familjen nu blivit komplett igen, och jag tar vara på all tid vi har tillsammans. Det känns så bra, så fint och så... pirrigt? Nu gör vi ett helhjärtat försök och än går det så jäkla bra!! Får skriva mer en annan dag, måste ta hand om en sjuk Liam. Vi har båda två fått vattkoppor och är nu inne på fjärde dygnet. Mardrömsvirus, fy fan säger jag bara! Och förresten: vill önska ett jättegrattis till fina RAMONA och CHRISTIAN till deras Mileah som kikade ut igår!

Familjedag

När jag lägger mig nu så gör jag det med ett leende. Idag har varit en bra dag, hela dagen! Liam ville upp lite för tidigt imorse, men med frukost i våra magar så vaknade vi till ändå. Promenad ut i det grå vädret, så lillen fick sova några timmar. När han sen vaknade framåt elva så fixade vi lunch. Babysim stod på schemat, hela familjen skulle åka tillsammans. Hälsade på Linus morfar på sjukhuset före simmet. Väl i bassängen var det jättekul, men Liam hann bli lite trött innan det var slut, så vi gick upp lite tidigare. Och tur var väl det, för fan så många vi varvi omklädningsrummet när de andra var klara i poolen! Hem och lagade mat allihop för att sen gå en promenad. Linus åkte till stan för att bowla, och då gav vi andra oss iväg till mamma och pappa för ett litet besök. Hem igen när lillplutten blev trött, så fick han lägga sig för natten. Linus och jag kvällsfikade lite och kollade på 'Kontoret' - vilken skit btw... Har längtat efter en heldag med min familj, och idag fick jag det!! Godnatt!

Att gå vidare

Det är svårt att veta vilken väg man ska gå när man inte vet om man ens ska ta första steget eller inte. Ena dagen är det si, andra är det så. Jag står med öppna armar, men du går förbi med hög blick och pekar finger. Det är ungefär så det känns.
   När jag var liten hade jag en sagobok. Den handlade om en höna som ville baka en kaka. Hon bad om hjälp för att få ihop alla ingredienter till kakan. Ingen ville hjälpa henne. Hon slet för att göra mjölet, mjölka kon och allt som behövde göras. När hon väl fått ihop kakan och blivit färdig, då ville alla smaka. Ingen ville hjälpa henne att göra den, men alla skulle ta del av det färdiga resultatet. Är de värda att smaka på hennes kaka? Jag tycker inte det. Jag hoppas ni kan relatera detta till min verklighet. Man måste kämpa lite, hur orättvist det än må vara. Slita, hur ont det än må göra. Eller förlora allt. Då menar jag allt.

Ni är många som läser min blogg varje dag. Knappt någon kommenterar. Sällan är det någon av alla dessa människor som hör av sig. Antar att större delen av er är nyfikna idioter. Det är ni som inte längre hälsar, ni som frågar alla andra hur det egentligen står till. Ingen frågar mig - rätt upp och ned. Nån falsk människa kanske säger i förbifarten "Hej, hur är det?" "Ja, det är fullständigt skit faktiskt, jag har ett hål i hjärtat som skriker av smärta varje dag". Ska jag svara så? Haha nej, naturligtvis inte. Ni kommer skämmas då. Hur ska ni ställa er till det svaret, ni som alltid annars blundar för alla problem? Ni väntar er inte ett ärligt svar. Låtsas som att inga problem finns. Ne, det är synd om er faktiskt, som inte kan vara öppna och ärliga. En dag brakar ni igenom er tunna fasad. Och där kan ni ligga!

Jag känner mig som en vinnare. Faktiskt. Jag har ändrat mitt sätt. Har hittat tillbaka till den jag var förut - positiv och stark, fast på ett bättre sätt. Jag står helt själv på mina egna ben! MED en bebis. Jag är en ensamstående småbarnsmamma, som klarar mig så jävla mycket bättre än jag någonsin kunde tro! Det är med stolthet jag lägger mig på kvällen, och med glädje jag vaknar på morgonen. Däremellan känner jag naturligtvis saknar. Jag vill hellre dela vardagen med någon. Jag väntar varje dag på ett besked som aldrig verkar komma. Att vara, eller inte vara. Inte nåt jävla mellanting. Antingen ska jag sörja, gråta, vara förtvivlad och tillslut komma över detta och börja söka något nytt. Eller så börjar vår vardag igen, tillsammans. Inte hit och dit, här och där, fram och tillbaka. Det funkar inte, varken för själen eller hjärtat eller huvudet eller fan och hans moster. JA eller NEJ.

Det suger att Liam kanske aldrig får ett helsyskon. Det suger att han aldrig kommer minnas att hans riktiga föräldrar levt ihop. Det suger att tvingas genomgå detta nu. Det suger att jag förlorar Liams släkt på sin pappas sida, en släkt jag tycker så enormt mycket om. Det är mycket som gör ont. Men ändå har jag inte gett upp hoppet än, har inte kommit till det där än, då jag måste inse detta. Kanske att man slipper det till och med.


Nu vaknar min älskade son.



Vissa dagar känns det som man förlorat en stor del av familjen. Den är inte komplett längre. Det suger att ha ett stort hål i hjärtat.

Glada fredag!

Vilken himla bra dag detta blev. Natten till idag var svår, Liam hade så hemskt ont i magen eftersom den inte skött sig på några dagar. Man är otroligt maktlös som ensam mamma när man inget kan göra åt det onda. Efter massage och försök att lugna så fick han i alla fall en Alvedon. Somnade om efter en bra stund men vaknade ett antal gånger under natten. När vi fick skynda upp runt 06:30 var vi nog lika trötta båda två. Iväg till stan för kuratorbesök. Liam fick gå en promenad med faster medans mamma och pappa pratade. Är alltid skönt att komma dit, men om jag är så mycket klokare efteråt, det vet jag inte. Men tankar sätts igång och man går igenom en hel del inne i skallen efter ett besök där. Åkte bort till Höggravida Ramona <3 dit Hanna <3 redan kommit. Liam kom dit också efter en stund. Det bjöds på smörgås och kaffe och fika. Hade en så jäkla bra dag. Massor av skratt och gråt (Ramona är lite känslig just nu:, jag hann bara innanför dörren innan hon sa att jag tynar bort, och började gråta). Liam blev trött efter några timmar - märks så väl när rutinerna bryts och han inte får sin förmiddagsvila, så Ramona fick ligga och ha det gött i soffan, så tog Hanna hennes hund och jag Liam, så gick vi ut på promenad. Tog med barnvagnen upp till ramonas balkong där lilleman sov ett par timmar. Under tiden bestämde vi oss för att lära oss göra fiskbensfläta. Google is our friend och Ramona blev försökskanin. Kände oss som fjorton igen, när man lr sig i ordning för disco. Var bara sminkandet som fattades. Helt plötsligt var det eftermiddag och när Liam vaknade drog vi oss iväg. Åkte till mamma och pappa i källby eftersom vi skulle åka och köpa en tvillingsulky till barnen som ska Stå i källby. Sen blev det 3-rätters som vanligt när mamma bjur på mat. Liam klappade händerna för första gången, och åkte bobbycar. Han pratade hela vägen från stan till källby, har mycket att berätta. Det händer så mycket nytt varje dag nu! Nu ska vi sova, är så trött. Ha en fin lördag, vi hoppas på SOL!

Frågetecken

Jag tror att jag sett ut som ett enda stort frågetecken idag. Får inga svar, bara "jag vet inte". Positiva ord och handlingar ena dagen, andra dagen är det tyst eller rent vrede. Jag vet inte vad jag ska tro, tycka, göra eller hur jag ska vara. Står helt stilla, och tar då och då ett par steg tillbaka. Sen kastas man framåt, och sen smyger man tillbaka.

Denna dagen var i alla fall bra tills kvällen kom. Eller ja, den har varit bra hela tiden, men det är nu tankarna krigar i huvudet. Liam och jag tog en lång promenad med E & E imorse. Dock vaknade Liam när vi kom hem, han som annars sover några timmar på fm. Lekte lite och hade det mysigt innan vi klädde oss och gick ut igen. Handlade i affären och gick hem, då sov han kvar ute. När han vaknade åt han kalops och lite fruktpure till efterrätt. Sen kom Linus och tog honom. Jag passade då på att springa spåret, duscha och äta god mat hos pappa.

Nu måste jag sova så jag orkar med morgondagen. Kuratortid på BVC med Linus. Känns sådär. Orkar inte riva upp detta infekterade sår igen. Vill bara se framåt! Men men. Sen ska jag umgås med underbara människor <3

Trevliga tisdag

God kväll! kan väl säga att enda gången jag har tid att skriva i bloggen är när jag gått o h lagt mig och Liam sover. Annars går det verkligen i ett på dagarna!

Imorse vaknade vi som vanligt runt sju-tiden. Upp och duschade (stackars Liam får kolla på den där omusklade, bleka kroppen varenda morgon), frukost till oss båda och lite morgonmys, innan vi tog en promenad i vårvärmen med Evelina och lilla Elsa. Liam fick fortsätta sova ute när vi kom hem medan jag fortsatte med hans present.

När han sen vaknade till liv igen lagade vi mat. Han satt med i köket och rev i lådorna, kastade plastredskap och trummade. Käkade bägge två och åkte sen till stan. Skulle till öppna förskolan, och hann innan det med en ombesiktning av bilen. Hade ju hunnit bli körförbud på den, men idag gick den igenom så fint. Sångstunden på ÖF var verkligen uppskattad, av både mammor och barn. Dom blir riktiga vildingar (barnen alltså). Stjäl varandras leksaker, vrålar och härjar. En av bebisarna kryper runt helt själv och tar de andras mat. Vi skrattade så tårarna nästan rann. Hade en trött bebis med hemåt efter det.

Blev en eftermiddagspromenad ut till Bente så Liam fick sova lite. Ute hos dem bjöds det på tårta eftersom Maddox idag är ett halvår! Mysigt, och även pappa och Calle kom och avnjöt tårtan. Nu på kvällen har Linus varit här en sväng och ätit. Vi försöker ses ibland och bara vara, inte diskutera allt, utan se framåt istället och vara vänner. Jag försöker vara positiv varje dag, och mår så mycket bättre utav det. Vissa dagar bryter jag ihop totalt, men det är inte så konstigt. Man får vara ledsen i en separation. Jag är helt öppen med allt för min familj och vissa vänner, allt för att slippa bära på allting själv. Tror det är viktigt, för att själv inte drunkna i sin sorg.

Nu är det dags att sova. Hoppas på en bra onsdag! Dagen är helt planlös, så vi tar den som den kommer och är öppna för alla förslag :)

Välkommen VÅR!

Ja, jag håller kvar vid gårdagens känslor, tänker inte deppa. Men däremot när vi vaknade lite för tidigt imorse, efter en ganska dålig natt, ja då kändes livet inte lika roligt. Det räcker dock med ett leende och ett 'gaaavaa' från min lintott så är dagen helt klart värd att vakna upp till.

Det blev frukost för oss båda innan vi lekte och dansade och sjöng innan vi tog morgonpromenaden. Mötte så passande våra nya grannar, Evelina och Elsa, 2,5 månader, ute. Så vi tog promenaden tillsammans och bestämde att vi skulle fortsätta ses. Vad kul det är att bara gå och prata med en ny människa, berätta och fråga massa saker, och inse att man har massor gemensamt.

Väl hemma sov Liam ett par timmar och jag började pyssla. Håller på med en
Halvårspresent till honom. Har aldrig haft tid att pyssla sen Liam föddes, så det känns så bra när man hittar lite tid! När han väl vaknade blev det mat. Vädret var ju helt fantastiskt, så vi klädde oss och tog oss en promenad till affären med bärselen. Mina axlar fick sig ett rejält träningspass med min tiokilos klump på magen :) vi köpte i alla fall lite fika till oss båda och gick hem för en fika på framsidan. Liam gick sitta i sin vagn och äta mango-persiko-ananas-puré med pärondricka och jag fick kaffe och kaka. Sen kom även syster med Maddox på fika.

Påskfjädrarna sattes upp i trädet och gav ännu mer vårkänslor. Leija sprang och hoppade efter flugor och Liam satt i sin vagn och kollade på fjädrarna i alla skrikiga färger. Gick in efter ännu en promenad och fixade lite. Sen kom pappa med ivory så tog vi oss en långpromenad i skogen så Liam fick sova en stund.

Han har idag kommit på att man kan krypa. Han vet hur han ska
Göra, men det är som att alla kroppsdelar inte hänger med på hans tänk riktigt på samma gång. Så mycket vilja i den killen. Men stöttar man bara bakom fötterna så ålar/kryper han framåt.

Nu måste vi sova. Håller tummarna för en lika fin dag imorgon! Blir ombesiktning av bilen, sångstund på öppna förskolan och efter det promenad med de andra mammorna i gruppen.

Godnatt, kram!

Tro, hopp och... Kärlek?

Idag har jag känt hopp. Man ska inte känna det i alla lägen. Kanske inte heller i detta läget. Men just nu mår jag bra av det. Jag blir pigg och glad när jag känner en ynka, gnutta hopp. Och om det nu är så att jag inte får det jag vill, då kommer jag likt förbannad bryta ihop, varesig jag varit hoppfull eller inte.

Tänk er att ni vill ha besök av en viss person. Personen säger "jag kanske kommer" och du tänker direkt att "han kommer aldig". Men ändå kan du inte sluta hoppas. Kanske knackar det på dörren snart. Kanske kommer han ändå. Sen knackar det och du blir överlycklig. Eller så knackar det inte. Men då har du i alla fall varit glad på vägen.

Min unge sussar gott i sin säng, så nu ska jag göra detsamma. Som vanligt kurrar magen när jag lägger mig, men jag har faktiskt ätit mat idag en gång. Fast det var länge sen. Min mamma börjar nog tycka jag tappat lite för många kilon nu, eftersom hon kommer med matlådor nästan dagligen till mig. Hon vet att jag älskar hennes mat. Och jag gör allt jag kan för att i alla fall få tummen ur och värma maten och picka i mig en och annan gaffel. Jag älskar henne <3

Godnatt allihop. Imorgon vaknar vi upp till den dagen som sägs bli årets hittills
Varmaste dag. Känns underbart!!

Kvällstankar

Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva. Så fort jag skriver något "fel", så ska det snackas om det och spridas vidare. "Varför skriver du så på Facebook"? "Varför snackar du skit och skriver illa om mig?" "Hur kan du verka så glad?" Hur jag än skriver så blir det fel. Jag har tydligen ingen rätt att få vara ledsen. Eller glad. Och ber jag om hjälp - då är det fel. Ber jag inte om hjälp - då är jag en otacksam jävel.

Jag vaknar varje morgon intill en liten kille som jag satt till världen. Jag valde att bli mamma. Eller nej, jag valde inte, jag önskade. Och jag hade tur. Sån otrolig tur! Jag välsignades med ett helt underbart barn! Han ligger intill mig varje natt. Han är beroende av mig, och jag av honom. Jag skulle aldrig i hela mitt liv välja bort det lilla livet. Jag skulle aldrig låta något komma emellan honom och mig. Jag vill inte missa det minsta framsteg han gör i sin utveckling. Bara på några timmar längtar jag halvt ihjäl mig efter honom. Och det är dessa känslor jag bär med mig varje dag, som gör att jag klarar ett liv på egen hand med honom. Tillsammans är vi starka.

I början var det svårt att vara ensam. Nu har vi det bra. Bättre än någonsin kanske. Energin som gick till gräl finns nu att lägga på glädje. Och hopp. Det är bra, och det kommer bli bättre. Det är bara besvikelsen som vilar över mig. Djup besvikelse som fortfarande plockar energi. Därför ska jag nu krypa ner hos min ängel. Min älskade, som jag i alla fall aldrig kommer välja bort. Som jag lägger all min vakna tid hos. Den jag älskar - mest av allt. <3
Medans dagarna, veckorna och till och med månader går, kommer jag och min fina Liam ett steg närmare varandra. Han utvecklas så snabbt, jag hänger inte riktigt med. Och i denna eviga lycka, bränner tårarna bakom ögonlocken. Tyngden av ett misslyckande trycker över bröstet. Det är inte längre han och jag, mamma och pappa. Tiden är förbi. Kanske skulle detta skett för länge sen, men då låg en liten ängel i magen och väntade på att få komma ut i världen. Ett försök till att laga det stora hål som blivit, med tråd som bara gick av, gång på gång. Det är inte längre vi. Nu är det Du och jag, min son. Och tillsammans är vi oslagbara!