Lögner. Oärliga människor. Äckliga, felaktiga ord. Och snuskigt fel handlingar.

Och nej, ingen behöver fråga L vad som hänt, för han har inte ett skit med det att göra. Och dessutom kan man fråga mig och inte gå omvägar runt mig. Ska man vara nyfiken så finns jag här. Ärlighet varar längst, det är något jag lärt mig under åren. Undrar bara när alla andra ska lära sig.

Känns som varannan människa man möter går med sin hund och njuter av promenaden. Saknad! <3

Känslostormar

Visst, känslig blir man när man har barn i magen. Dock har jag nog haft mest problem med humörsvängningar, framförallt de första 10-12 veckorna. Nu har det hänt något annat. Igår började jag skratta åt en grej, som egentligen inte var särskilt rolig. Jag kunde verkligen inte sluta, tårarna började rinna och jag var nog inte långt från att pinka ner mig. Skrattet slutade, men tårarna fortsatte komma. Kände mig så fruktansvärt ledsen inombords, grät, men skrattade ändå. Och medan detta höll på hann jag tänka på säkert tjugo olika saker som får mig att må riktigt pissigt. Och sen fortsatte jag skratta och torka tårarna. Och detta mitt på en bilfirma när vi skulle provköra bilar.

Man slutar aldrig förvånas över sig själv.

Bebisplutt



Emil som bebis <3

Bäjbybädd.

Linus har tydligen varit iväg och köpt en spjälsäng. Tack för det, hoppas den är fin. Du kan väl åka och handla ett hus också när du ändå har pengar så vi får plats allihop? Thänk jo dear.

Neeemen.

Höger lins sliter jag snart ur ögat och kastar på någon. Den stör och skaver medans jag går och drar i ögat i sidled, upp och ned för att få skiten rätt, men ikke. När jag kommer hem ikväll och lägger ur skiten i burken kommer jag ha lika sneda ögon som en gammal vän till mig. Sådär sneda att dom försvinner när man ler. Men lite gulligt är det.

Min bil börjar rasa. I alla fall i mina ögon. Då räcker det med att en lampa går sönder någonstans så börjar jag fundera på vad bilskroten har för telefonnr. Men nu händer det massor på en gång. Dimljuset glappar, vilket gör mig galen eftersom jag hatar att köra med halvljus. Parkering/dim ska det bara vara, punkt slut. Baslådan har även den lagt av. Dock börjar jag undra om kanske BögJonnie eller kanske någon Liljeberg varit inne i min bil och tagit steget eftersom jag inte hittar det, men då skulle väl både takvinge och r-fälgarna varit väck. Är nog bara L som gömt det bra. Handbromsen tar inte längre. Var lite snyggt igår när jag stannade och skulle slänga skräp på återvinningen. Lägger i friläge, drar handbromsen och går ur bilen. Fick dock kasta mig tillbaka i bilen eftersom den rullade vidare. Så frågan är... Lämna in den på Volvo, fjäska för någon duktig vän som kan fixa detta eller skrota? Eller sälja till någon volvokåt fjortiskille som köper allt som är sänkt och står Volvo på??

Ska fortsätta jobba. Hur ska jag orka med denna dag??!!

Småförbannad

Igår jobbade jag 12:30-21:30 med möte hela eftermiddagen. När jag jobbar de tiderna brukar jag försöka ta det lugnt på förmiddagen för att orka med hela passet. Dock fick jag ett miniryck igår när jag gick upp att hinna storstäda före jobbet. Tji fick jag, så fort städar man inte. Hann bara plocka ordning på småsaker som låg lite överallt och damma, sen var det dags att åka till jobbet.

Tänkte att eftersom jag jobbar samma pass idag kunde jag gå upp tidigare och städa färdigt allting. Men nu har jag ångrat mig. Varför ska jag städa varje vecka?? Varför är det min lott att storstäda varenda gång?? Varför kan man inte storstäda tillsammans eller varannan gång?? Varför blir det aldrig gjort om jag inte gör det själv??

Men visst, just det. Du sa ju det. Det är min lägenhet och då är det min uppgift att städa den. Synd att vi är två som bor i den. Som nyttjar den och skräpar ner. Nepp, det är mitt ansvar.

Så nu jävlar ska det städas. Funkar alltid bättre med en säck aggression på ryggen. Så får vi hålla tummarna för att kroppen orkar jobba tills ikväll.

Westcoast

Igår var det bra varmt här hemma, så vi begav oss till Lysekil. Dock blev det mörkare ju längre ditåt vi kom, så någonstans på nån motorväg började regnet ösa ner. Hade lånat svärföräldrarnas C70, som vi vackert fick parkera under en viadukt för att cabba upp...

Väl i Lysekil åt vi lite kycklingsallad innan vi gick in på Havets Hus, som jag tjatat om ett tag. Älskade det stället när jag var yngre, men det var uppenbarligen många år sedan. På tio minuter hade vi traskat igenom akvarium och fiskar, vips var allt färdigt. Det var med andra ord inte så mycket att titta på. Liten besvikelse, men kul ändå. Åkte istället vidare till Smögen. På smögenbryggan blåste det like hell, så det var precis svinkallt. Jag fattar varför alla smögenbor har Helly Hansen-jackor och gummistövlar... Satte oss i alla fall på en restaurang/café och beställde in lite gott... Jag skulle egenligen bara ha en kaffe, men...

Jordens längsta landgång med räkor, kräftstjärtar och lax, medans L tog en baguette med skagenröra.



Ska kila iväg och göra mina benövningar innan jag beger mig till sängen. Hur skönt det än är att lägga sig när man är trött, är det ändå det värsta som händer på dagen.

Förskönad vardag - för vems skull??

Nu kommer jag kanske uppröra någon, eller helt enkelt få vissa av er att nickande hålla med, vem vet. Men det är lite det som är tanken. Tror knappast jag är ensam om att tycka och tänka i detta ämne.

Jag läser många bloggar. Allt från allt-i-min-vardag-som-egentligen-är-helt-onödigt-att-läsa-men-som-folk-ändå-läser till mammabloggar och mina fina vänners bloggar. Alla bloggar är kul på sitt sätt, och alla skriver om olika saker och har olika åsikter. Sånt är alltid roligt. DOCK finns det en sak jag verkligen tycker är märkligt. Och det gäller nog än mer vår världs största, mest onödiga hobby - Facebook. Det handlar såklart om denna försköning och världens-mest-perfekta vardag alla verkar ha. Överallt läser man om hur duktiga alla är som både hinner städa, tvätta, laga mat, handla mat, gymma, laga mat igen, baka sju sorters kakor, träna en gång till - you name it. Erkänn att ni känner igen det jag snackar om??

Nu ska jag inte vara bitter, för det är jag verkligen inte. Jag kan stå för att jag är svinlat många dagar, att jag ibland inte orkar mig ur sängen. Jag är ärlig med att jag är asstolt om jag orkar städa hela lägenheten, eller till och med tar en promenad! Men vad jag inte förstår är att så många liksom måste ropa ut hur duktiga de är på dagarna. Man får vara lat, det är ju gör skönt att vara det ibland. Alla är vi olika, men måste en del ha beröm på till exempel facebook för sånt de har gjort? Ee, bläh, urtråkigt att läsa. Klick ner, boooring.

Godnatt med er, glada som bittra <3

Surprise!

Arg som ett bi var jag när jag kom hem klockan 22:00 efter en lång, tråkig arbetsdag och inser att jag är vrålhungrig och ingen mat finns att äta. Eller jo, det fanns mat, men allt var ju i frysen. Rev upp allt som låg i lådorna i frysen och hittade till min förvånan:



WOHOO!!

Som tur var lagade jag lite mat innan jag kastade mig i detta glasspaket :)

En tanke...

Från och med nu kommer jag att uppskatta varje spark och rörelse jag känner i min mage. Jag kommer dessutom bryta ihop varje dag jag inte får något tecken på liv därinne. Jag trillade nämligen in på ett par bloggar igårkväll som verkligen fick mig att bryta ihop.

Den ena bloggen hör till en tjej som tillsammans med sin kille länge försökt få barn. Efter flera ÄP och IVF-behandligar blev dom äntligen gravida. Dock visar sig barnet ha vattenskalle - liten hjärna och vätska i huvudet - vid RUL:et (alltså runt V.18), och ett konstaterande att barnet inte kommer klara ett liv utanför livmodern tvingar dem till att avbryta graviditeten. V.19+4 var hon tvungen att bli igångsatt och får genomgå en förlossning av ett barn de aldrig fick med sig hem. Kika in på hennes blogg, där finns även en bild av deras lilla nyfödda bebis om man vill se. Att de kan vara så vackra, så tidigt. Men som sagt - mycket läsvärd  blogg. Man förstår hur orättvis världen är och att man verkligen ska vara glad för det man har...

Läste även en annan blogg som heter vi vill också ha barn som handlar om en kvinna på 36 år och hennes man som efter 3 år med olika försök att skaffa barn tillslut blir gravida med hjälp av IVF-behandling. Dom fick tillslut ett litet embryo som ville stanna kvar i magen och utvecklades som den skulle. Plötsligt, i vecka 35 kände hon inte längre några sparkar, och vid ett UL sa läkaren att hjärtat inte längre slog på deras bebis. Även hon fick sättas igång och förlösa en bebis som inte var vid liv. Gripande berättelse som jag kanske egentligen inge borde läsa, men gör ändå.

Jag har lärt mig att inte ta detta förgivet. Bara för att man passerar V.12 betyder det inte att man kommer att bli föräldrar om 6 månader. Vad som helst kan hända där inne, när som helst, och klarar sig bebisen där inne i magen tills det är dags att komma ut bör man vara lyckligast i världen över bara det. Skulle man vetat att det var något fel inne i magen när hon gått så långt, kunde ju den lille överlevt om man skulle satt igång det hela. Fan så orättvist alltså.



På tal om...

...underbara arbetskamrater....

Såg imorse att jag fått ett litet kort i mitt fack...

 



Tack, Ing-Marie!! <3

Och en fin present Hanna och Koffe kom med för ett tag sen...

Tack, ni är så fina!!

Magbilder V.24+5

Äntligen hade L tagit med sig minneskortet hem så jag kunde ta nya magbilder. Har inte tagit på väldigt länge, vilket känns skittrist eftersom jag ville ha ett album med bilder från varje vecka. Men men. Varsågoda.



Det ser ut som att mina armar har blivit rejält svullna och goa, men så är det inte vad jag vet. Dom har nog alltid varit lite tjocka.

Hur mår jag denna veckan??

Kan inte klaga. Ska verkligen inte klaga. Visst, jag är trött. Men det har jag vant mig vid. Sömnen har blivit bättre. Mina rastlösa ben har jag nog vant mig vid lite, och börjar lära mig koppla bort vid sänggående. Gör mina tåhävningar varje kväll när jag borstar tänderna (och för varje gång jag gör dom blir jag liiite starkare i vaderna, och för varje kväll blir jag stående liite längre med tandborsten i munnen för att uppnå rejäl mjölksyra). Sen blir det en kalldusch för vaderna tills rejäla krampkänslor kommer och då skyndar jag mig till sängen och försöker somna. Helt knäppa kvällsrutiner - men det funkar oftast :)

Magen växer, men vissa dagar känner jag mig riktigt fit, särskilt då jag powerwalkat och sen kör lite styrketräning här hemma. Andra dagar är känslan av att vara stor som ett hus (eller som en sån där som är på TV:n ibland och får komma ur sängen med en brandbil) lagom påtaglig. Men jag är glad så länge jag kan göra vad jag vill, och försöker njuta av varje dag ändå.

Har nu bara tio eller elva arbetspass kvar, vilket känns helt underbart. Mitt humör och tålamod är inte rätt för min arbetsplats, så jag känner att det arbete jag nu utför är inte alls bra. Dessutom tar man åt sig av precis allt, alla fula ord och hårda kommentarer, som sen kommer ut när jag kommer hem. Inte bra. Det är verkligen tur att jag har så underbara arbetskamrater som jag har.

<3

Min lilla Leija

Bildbomb på min goding



Fredag hele dan..

Jaha, då var det dags för lite uppdatering här igen.
Jobbat måndag fm, onsdag, torsdag och fredag, och när jag kommer hem idag väntar tre dagars ledighet.

Igår var det dags för ännu ett besök på mödravården. Började med ett efterlängtat urinprov - är alltid lika pinknödig när jag kommer dit och vetat att jag inte kan kissa på ett tag. Blev sen blodprov, stick i fingret och vikt - det vanliga med andra ord. Mätte även magen och lyssnade på hjärtljud. Magen låg strax över kurvan vilket gav mig panik - att ungen ska vara så stor när den väl ska ut att jag inte kommer fixa att pressa ut den. Och då blir det sugklocka och ni som såg på En unge i minuten i måndags kanske förstår min ångest över den där manicken. Fy tusan säger jag bara. Hjärtljuden och resten av proverna var finfina. "Idag är det allt en liten tös inne i magen" sa barnmorskan. "Det var det förra och förrförra gången också", sa jag. Men det får man ju inte tro än, blir längre fram hjärtslagen går ner lite på killarna förklarade hon. Så nästa besök blir den 10:e juni - får väl se om vi fortsätter i Götene då eller om vi flyttar över oss till stan. Vår BM går på semester, så vi kommer ändå få en ny, men jag hör inte särskilt bra saker om alla barnmorskor i Lidköping heller, så det känns dumt.

Ikväll är det en ledig fredagkväll och jag har verkligen ingenting att göra. Linus ska tydligen iväg nånstans, så är nån sugen på att göra något så ring mig. Är lite sugen på nåt kul men...

Fan vad tråkig man blivit då. Satt och bläddrade i NLT på annonssidorna för att kika vad som hände nu ikväll. Olstorp skulle ha nåt, nåt band och lite såntdär. Men, kul tänkte jag. Kan ju dra ihop lite folk och åka dit. Vilken tid är det då? 22-02. KLOCKAN TIO!! Jag orkar aldrig åka iväg så jäädra sent, då är jag ju halvt död!! Neee, blir det nåt ikväll får jag nog vila lite innan!! Sånt är det när en är på tjocken - trött, trött och åter trött.

Ska ut och gå nu, blir tokig av att sitta här...

BYE.

Anders Linus Medin

Jag älskar dig!!



Liiisa

JössköttaPetter, vad jag saknar Lisa nu!



MAAAT

Fick ett galet sug efter kåldolmar av alla maträtter förra veckan och ringde pappa direkt. Så idag är det inbokat, och nu sitter jag här i Källby och tittar på när han fixar detta till mig. Har varit ute en promenad med Ivory, men regnet kom när vi var en liten bit hemifrån så vi sprang hem. Kan väl konstatera att jag har sprungit för sista gången nu innan september, för jädrans vad tungt det kändes. Ont gjorde det också.



Pappa hälsar att hans kåldolmar är av ett högre slag, eller vad han nu sa... av högre rang var det kanske. Eller något sådant. Har käkat nu i alla fall och det satt väldigt fint!! Linus är och grejar med min bil, svetsar avgassystemet eller något sånt. Gud vad jag lyssnar bra på folk...

Ska ge mig ut på en runda med Zäggie nu tror jag.

Kram



Tomhet.
Tystnad.
En lycklig fasad.
Besvikelse.
Hårda, fula ord.
Ett förlåt.
Och en lögn på det.

Orkar inte mer.

Trollet sparkar på

Efter nästan två dagar utan massa sparkar kom det sen igång (dagen vi åkte in och dagen efter). Nu buffar vi varandra, bäsen och jag. Jag buffar, och trollet buffar tillbaka. Sen buffar jag lite på ett annat ställe, och han/hon buffar där med. Mysigt som skam. Nu ligger jag i soffan och fick fem sparkar i rad, boffboffboffboffboff, i högra sidan.

Ni som varit gravida: Sparkade det mycket på just ett speciellt ställe i era magar?? Min högra sida är hårt utsatt med sparkar och slag, och vissa gånger slår det nästan bort vid ryggen och samtidigt mitt fram på magen. Är nåt grymt nyfiken på vad det är för en tok vi har.

Igår gjorde jag sista jobbdagen för tre dar framåt. Åkte direkt ut till sommarstugan när jag slutade, för att grilla med mamma och pappa. Leija fick följa med och undersöka stugan. Hon fick smaka på så mycket gott igår att hon la en liten pizza på hallgolvet imorse.

Måste vila, är galet trött, trots att jag bara varit vaken en och en halv timme :)

Ha en fin söndag!

Håll uuuut.

Läkarbesöket imorse gav mig egentligen ingenting. Han tyckte det var konstigt att krypningarna i benen är så kraftiga, och trodde först att det kunde vara en biverkning av penicillinet jag åt förut. Dock hade ju dessa börjat redan innan vårt förra BM-besök, då jag fick järntabletterna, så det kunde vi ju utesluta rätt så snart. I alla fall. Det finns ingenting vetenskapligt att göra åt problemen. Jag får fortsätta med alla små knep jag läst på nätet, trots att det är ett helt företag innan jag lägger mig. Men hellre det, än att inte få sova. De tog i alla fall lite prover; nedsatt njurfunktion, kalciumbrist, B12-brist, struma, dåliga järndepåer eller vad han kallade det, och lite annat. Ska till BM nästa vecka, så får vi se vad proverna säger. Det spelar dock egentligen ingen roll, för det är ingeting man får medicinera under en graviditet ändå.

Kom till jobbet en timme för tidigt, så jag tog en promenad innan jag körde igång. Sen på rasten tog jag en timmes (nästan) rask promenad i sol/regn/sol/hällregn, men fasen så skönt det var.

Hoppas ni har en fin helg nu. Jobbar imorgon också, sen är jag tre-ledig hoppas jag!

Händelserik (eller lös) dag

Ja, vilken kväll det blev igår. Ska nog dra allt från början.

Sen en tid tillbaka har jag fått krypningar i benen, så kallat Restless Legs. Detta fick jag såfort jag satte mig och slappnade av, framförallt på kvällen. Det var då BM skrev ut järntillskott till mig. Har ätit dessa nu sen mitt förra BM-besök, men ingenting har bättrats, snarare tvärtom.
   Natten till igår var nog den värsta. Jag var trött eftersom jag sovit kasst de senaste nätterna. Valde att ta en sömntablett eftersom jag kände redan innan jag la mig att det kröp i kroppen. Kunde inte ligga still alls, och det spatt i hela kroppen, från tårna till armarna. Var varm och trött, men kunde inte slappna av och somna. När klockan var två, halv tre gick jag upp och tog ännu en sömntablett i tron om att den skulle slå till ordentligt. Gick runt i lägenheten i hopp om att krypningarna skulle lugna sig.

När jag väl la mig igen slog naturligtvis tabletterna till, men somnade inte. Gick upp på toaletten efter en stund och trodde jag var full. Allt snurrade och jag fick hålla mig i väggarna när jag gick. Var helt förtvivlad och var ju tvungen att sova! Tillslut, efter många om och men somnade jag, och låg i däck till klockan var närmare tolv på förmiddagen. Rätt sjukt att nästan försova sig när man börjar jobba halv två.
   Ringde BM och försökte få råd om vad jag skulle göra åt det. Fick läkartid på fredag morgon för att ta ett kalciumprov, om det är brist på kalcium jag har. Visst, jag dricker inte mjölk, men man får ju ändå i sig när man dricker oboy eller äter fil eller gröt.

Hennes råd till mig var i alla fall att dricka ett glas mjölk innan jag lägger mig, eller en tallrik yoghurt. Sen har jag läst på internet och tar till mig alla tips. Så när jag varit på promenad (vilket ska vara bra) till Sara och druckit te, så satte jag mig i soffan här hemma med en macka och ett glas mjölk. Hade även köpt en Sweppes tonic water (ni vet sån man har till gin och tonic), eftersom den innehåller kenin, som kan vara muskelavslappnande. Tusen åsikter hur farligt det är för barnet med kenin, men i små mängder tror inte jag att det gör något.

Satt där i soffan med Linus då det slog mig: Jag har inte känt en enda spark på hela dagen. Inga rörelser, ingenting. NOJIG! Blev livrädd att jag kanske gjort fel när jag tog dubbla sömntabletter! Linus blev livrädd och bad mig ringa 1177. Jag känner ju sparkar varje dag, såfort jag sätter mig ned. Fick plats ett (HURRA!!!) och kom fram väldigt fort. Hon hade ingen kommentar utan sa att jag skulle ringa KSS förlossningsavdelning med en gång.

Ringde dit (Linus hade redan då satt på sig ytterkläder och var beredd att åka, sötnöt), och de ville att vi skulle komma in för att göra CTG (fosterövervakning) eller UL. Så klockan 22:10 var vi påväg till KSS. Linus trodde nog att jag skulle föda, för på en halvtimme hade vi gått från lägenheten och kommit in på förlossningen. Träffade där en jättebra barnmorska som pratade lite med oss i ett rum, ställde lite frågor och sådär. CTG var lite för tidigt tyckte hon, så vi började med att leta hjärtljud. Det som började slå direkt sist vi var hos BM, var helt tyst. Kändes som hela världen försvann när det var helt tyst. Hon tryckte den hårdare mot magen och tillslut hörde vi hjärtat! Tror både Linus och jag hade hållit andan sen hon tog fram apparaten, det blev bara en stor pust när hon hittade hjärtat. Barnet la dessutom en go spark rätt i apparaten, smällde till i högtalaren. "Oj jösses, en spark", sa BM. "Kände du den??" Kände ingenting...

Hon kände med händerna vart barnet låg och gick sen för att prata med läkaren och kolla om något UL behövde göras. Trodde inte det skulle behövas eftersom hjärtljuden hördes, men tillslut kom faktiskt en annan tjej in och gjorde ett ultraljud. Jag såg inte så mycket, skärmen var så liten och vridd ifrån mig, men Linus såg däremot. Barnet hade antagligen lagt sig annorlunda, med ryggen ut mot min mage och ben och armar in mot min rygg. Så sparkarna kändes inte utåt som dom brukar göra. Där låg vår lilla pärla och snuttade på tummen. <3

Var hemma runt tolv-tiden igen, lättade och trötta. Det tar på krafterna att vara orolig!! Linus var såklart hungrig, så han satte sig och åt medan jag gjorde tåhävningar tills jag fick mjölksyra, och satt sen mot väggen i luften tills mjölksyran kom där med. Duschade sen vaderna med iskallt vatten och skulle lägga mig. Då rann det till i näsan, och vips så blödde jag näsblod för första gången i mitt liv.

Kunde inte göra annat än somna när jag la mig, och tvi vale vad lycklig jag var, inget kryp i benen! Den kalla duschen och mjölksyran gjorde nog allt!!

Lördag 7 maj

Att känslor kan pendla upp och ned som en berg- och dalbana. Ena stunden orkar man inte mer, andra stunden kommer ett litet pirr i kroppen och man känner sig glad, sen vänder det tillbaka och så håller det på så. Huvudsaken är väl att man håller huvudet högt, och jag tänker inte ge med mig. Tycker jag en sak så är det så. Blir man sårad så blir man, och det är inget jag tänker skita i och lägga mig för. Jag kräver en rejäl jävla ursäkt och sedan ett bemötande som visar skam, eftersom personen i fråga gjort bort sig. Sen kan det få vara bra med det, och det får lägga sig. Dock - gjort är gjort. Inget glöms. Saker kommer kanske upp om ett par dagar, månader eller år igen, det finns alltid där. Men man kan gå vidare. Så är det. Punkt.

Jag jobbar idag, men har solat en halvtimme, och med goa arbetskamrater så går dagarna riktigt bra. Dock kanske det inte blir lika trevligt att gå upp strax efter fem imorgon bitti, men who cares - när klockan blivit morgon ordentligt så är jag ändå för trött för att veta om det är torsdag eller måndag, söndag eller jul. 

Igår slutade jag 21:30. Kom hem till en sambo som ville ut och gå. Jag sken upp som en sol och packade på mig träningskläderna. I två timmar var vi ute och gick. Kollade bilen och crossen nere vid garaget, tog en svängom vid åkerit och sen genom Margaretelunch (fy tusan så otäckt) och hem. HAHA Margaretelund menade jag (har bara mat i huvudet). Sen tittade vi på det skamligt roliga programmet Total Blackout och fixade lite mat innan vi la oss. Och kors i taket - vi somnade! Har haft problem båda två med den nya madrassen...

Nu känns det som att solen skiner mot oss igen, vinden har vänt och ger oss nu ny kraft. Tack för det. Och tack, Linus.

(Kan förresten tillägga att idag är det en månad kvar tills jag jobbar sista dagen. Sen går jag på semester. Och efter det, hoppas hoppas hoppas jag, att jag får min havandeskapspenning) :D

Mat mat, tjock, godis och mer godis

Idag har varit en bättre dag. Tack vare dig, kanske vi nu kan vända skeppet åt rätt håll? Gäller bara att du förstår så vi kan kämpa tillsammans.

Har varit hos Hanna och Koffe nu ikväll. Åt så min mage nästan sprack. Dom hade gjort jättefin sallad med typ allt i och en stor godisskål fanns på bordet (eller mest i mitt knä...) tack ska ni ha för en mysig kväll.

När jag skrev gjort blev det först hjort och då slog det mig... -ÅH jag är sjukt sugen på en hjortstek!! Fattar ni vad gott. Eller nej! Grillspett från Forshems Gästgiveri med älg, hjort och vildsvin från kinnekulle!! Kommer aldrig kunna somna nu...

Blir la te å starta grillen inatt.....

Jobb, jobb, jobb, jobb jobb...

Känns som jag gör allt för att slippa vara hemma. Jobbar extra idag, och har valt att jobba över eftersom det fattar personal, så troligtvis blir min arbetsdag 10:30-21:30 idag. Råkar vara ledig imorgon, men sen jävlar kör vi igång. Fredag, lördag, söndag jobbar jag mina vanliga pass. Måndag har jag möte och stannar kvar och jobbar hela kvällen, tisdag är det strokeutbildning och onsdag ska jag jobba extra. Sen går jag på mina egna pass igen, torsdag, fredag och lördag. Det är väl lika bra att göra så.

Har varit ute på en promenad på min rast, men det blåser ju svinkallt. Bitterhet!! Ska gå och fixa mig nåt att äta nu. Ha en bra torsdag eller vad fan det är!

Vår lilla sång

Varje kväll sjunger jag. Ibland blir det någon barnvisa (de två jag kan ungefär...) och annars blir det lite allt möjligt. Men varenda kväll sjunger jag en låt som jag satt och spelade och sjöng när jag hade mitt hus i Hällekis. Åååh, älskade hus. Jag hade mitt stora svarta piano i mitt eget gästrum. Kunde spela hela nätterna om det var så. Allt sånt känns nu så långt bort. Det är mycket man får ångra här i livet, men att jag sålde mitt hus är nog just nu mitt största misstag. Även om jag skulle önska livet ur det gamla par som köpte det av mig, vet jag inte om jag skulle kunna flytta tillbaka. Huset är på något sätt indränkt i gamla, dåliga minnen. Men kanske. Det var där allt hände. Men samtidigt där allt startade. Och slutade. Och det var mitt. Mitt, mitt, mitt.

Tomhet

Känner mig helt tom. Tom, men med en sparkande bebis i min mage. En bebis som jag redan älskar så högt. Som jag prioriterar först, som alltid ska vara i första rummet. Du lilla varelse. Lite av mamma. Lite av pappa. Oavsett så kommer jag alltid finnas hos dig. I vått och torrt. Jag längtar som en toka efter dig. Hör du min sång varje kväll? Jag vet, sångröst har jag nog inte. Men det är tanken som räknas. 

Värk. Smärta. Gnäll. Och samtidigt inre lycka.



Gääääsp.

Söndag idag, och jag jobbar. Kan inte klaga, tog ju ledigt igår och hade en jättefin dag, så då kan jag lika gärna jobba idag. Tar det dessutom väldigt lugnt, står i köket och fixar mat och disk och alltihopa, och det får jag ju göra i min egen takt.

Gårdagen var som sagt fin. Vi tog oss en rejäl sovmorgon, jag var helt slut efter att jag kom hem från BM i fredags. Somnade i soffan efter maten tills Linus kom hem och väckte mig. La mig sen i sängen och stensomnade medan han var fyllechaufför. Han kom hem, och inte ens då vaknade jag, jag som annars flyger ur sängen när jag hör bilen nere på parkeringen. Sen åkte han iväg igen, och jag somnade lika fort.
   Vi hade planerat att käka hotellfrukost på Edward på lördagmorgonen, men det orkade ingen av oss med. Valde att äta en god frukost hemma istället och drog sen iväg till IKEA i Göteborg. Skulle egentligen bara handla en byrå till bebiskläder/bebisskor och annat, men det blev lite mer än så. Slog till på en tjock bäddmadrass eftersom den vi har nu är lite för tunn. Likabra att sova så gott en kan nu de sista månaderna :) Blev även en hylla till vardagsrummet, byrån som planerat, två mattor och lite småplock som alltid.

Lunchade lite innan vi åkte hem igen. Stannade i Vårgårda och kollade när folk hoppade fallskärm. Såg hur gött ut som helst. Satt i solen och hade det bra. Inga sammandragningar på hela dagen! Kom hem och bar upp alla grejer och bäddade i den nya madrassen. Packade in Leija i buren med sele på, så åkte vi hem till mamma och pappa. Där väntade grillning tillsammans med mina och Linus föräldrar. Blev väldigt trevligt, och jag kan inte fatta hur mycket jag har börjat äta. Det räcker inte längre att ta en portion, utan gärna två. Och efterrätt gånger två. Förrätten tog jag också av två gånger förresten. Ändå kände jag mig inte sådär äckelmätt. Gott var det i alla fall och riktigt roligt. Var nog första riktiga middagen med alla föräldrar, och det får göras om inom en snar framtid tycker jag.

Ha en trevlig söndag!