Tala med andar

Jag är ganska övertygad om att min farmor är med mig när jag är ensam. Känns som hon har visat det ganska många gånger, särskilt när jag bodde ensam med Liam här. Det kändes som hon gjorde allt för att hjälpa till när det var svårt. Tack för det, kära gamla tant <3

Men. Häromdagen hade jag otur med allt. Skulle storstäda, fixa mat och ja, allt på en gång. Tappade makaronpaketet på golvet, sojaflaskan droppade och det trampade jag i utan att märka det så det var svarta foppatoffelavtryck i hela köket, osv. Blir så frustrerad mitt i all otur så jag bestämde mig för att ta ett snack med farmor pegrell.

"farmor. Jag vet att du är här. Varför hjälper du inte till när jag klantar mig såhär? Står du och tittar och skrattar åt min otur? Varför kan du inte damma när du ser hur det ser ut? Vattna de förbannade blommorna!"

Sen funderade jag en stund. Så sa jag:

"Du. Du behöver inte damma eller vattna. Det har du gjort i hela ditt liv, då ska du slippa. Men du får gärna laga mat eller så, det tycker jag är så tråkigt".

Man måste ju testa och se om det funkar!

Sjukstuga

Hux flux så kom febern till Liam. Inte så lite heller, 39,5. Igår var den uppe i 40,2 med väldigt korta feberkramper. Inte roligt alls. Men han är redig och ammar bra, mat vill han inte ha. Sover mest hela tiden med korta stunder uppe.

Imorse var febern väck, så vi firade med en långpromenad med träningskläder på, men när vi kom hem var febern tillbaka. Så nu myser vi i sängen, jag och min lilla prinskorv <3

Söndagmorgon

God morgon på er allihop. Här hemma är det väl inte längre morgon, utan snarare förmiddag. Har man en bebis som vaknar vid 06 så är efter 8 helt plötsligt förmiddag. Har varit en ganska jobbig natt. Jag somnade inte, utan låg bara och lyssnade på Liam som verkade vara mellan sömn och vakenhet ett antal gånger, så jag var beredd att gå upp hela tiden. Sen när klockan närmade sig 01 vaknade han, och inte så lite heller. Det var mer panikskrik än gnäll, och det enda som hjälpte var att ha honom i min famn. Så fort man la ner honom så var det panik. Förstår inte varför det är så svårt för honom att somna om när han vaknat. Ska ringa BVC imorgon och be om hjälp (för ungefär 12:e gången), för jag orkar inte hålla på. Varje morgon när vi går upp är jag så trött att jag längtar efter kvällen så jag får lägga mig, men när vi väl lägger oss är det mer ångest i huvudet över att natten kommer bli jobbig. Nätterna när det fungerar bäst är de då Linus sover på soffan. Liam behöver inte ligga och knöka intill mig och då blir det inte lika varmt. Jag kan hjälpa honom somna om när han vaknar och sen flytta ifrån för att inte störa. Men man kan inte sova på skilda håll för resten av livet heller, vad är det då för mening med ett förhållande?

Har precis varit ute på en liten promenad med min lilla kille, lika grått idag men ändå skönt i luften. Han ligger ute och sover och jag får lite egentid. Ska iväg på sista babysimmet i eftermiddag, så utvilad bör han vara!

Jag har inte skrivit så mycket om Liams utveckling det senaste. Det har mest handlat om familjerelationen och sådär, vilket faktiskt har varit viktigast just nu. Han blev i fredags 7 månader. Han pratar på sitt sätt mest hela tiden - Daadagarrra! Så ropar han gaaaAAAAH. Mycket ljud och gärna höga, då ser han så stolt och imponerad ut - oj var det JAG som lät så?! Det är ljuv musik i mina öron när han öppnar munnen och ska säga något. Stänger gärna av radion i bilen för att få lyssna på den lilla människan i baksätet som har så mycket att berätta.

Han ligger alltid på mage, till och med på skötbordet rullar han över och ligger på mage. Man får verkligen inte lämna honom en sekund, det går fort innan den där kanten är för nära. Ligger han i mitten av vår dubbelsäng "så säkert, det är långt till kanterna", rullar han så han snart ramlar ner. Det känns som att det kommer hända när som helst, även om man tror att man har stenkoll hela tiden, men någon gång kommer det nog smälla till, hur man än vaktar honom. Det är lite därför också som det är lite dumt att samsova nu, att han kan rulla när jag sover. Kryper försöker han med, men han puttar sig bara bakåt än så länge.

Nej, nu ska jag ta tag i tvätten här hemma, den torra ska vikas och den nytvättade ska hängas upp. Sen ska badkläder packas också! Ha en fin söndag.

Kissnödig?

Gav oss iväg på en långpromenad min son och jag. Han somnade gott och jag tänkte då passa på att gå en rejäl sväng. När vi gått en bit inser jag att jag börjar bli pinknödig. Inte så lite heller. När det värker i magen av kissnödighet - då är det illa. Tacka vet jag alla knipövningar en gjort innan och efter förlossningen alltså. (tips till alla, glöm inte det!)

Gasar på hemåt och det börjar likna en ordentlig powerwalk mot falkagårdsvägen. Nyckeln är redan uppe ur fickan , beredd att låsa upp dörren, trots flera kvarter kvar innan jag är hemma. Tar vägen över gräsplan istället för cykelvägen runt, så Liam ligger och hoppar upp och ner i vagnen, dock sovandes (som tur är!!). Äntligen hemma, bara jackan som
Ska av! Skulle det inte varit en lång jacka så skulle den få sitta på men nu var det en rövlång sådan. Knapparna, som redan satt lite halvlöst satt plötsligt väldigt löst av mitt våldsamma uppknäppande. Får ta fram sykunskaperna. Men i alla fall - jag hann! :D

Gnälldag nr 2

Det är en trött morsa som skriver. Liam har varit svår hela dagen, gnällig och svår att roa. Snoret rinner så antingen är det tänder på G eller så mår han helt enkelt kass av en förkylning.

Vi åkte i alla fall iväg på babycafet, och är så glad över det. Barnen hade så roligt, stora leenden hela sångstunden igenom och sen fikade alla bebisar lite smörgåsrån medan mammorna hade trevligt :)

Drog hemåt för att Mata lilleman och lite vila, men det var bara jag som somnade. Han tyckte la jag var tråkig, för han väckte mig ganska snart.

Tog en promenad och fixade lite i trädgården i väntan på pappa, som kom och promenerade lite till med oss samt åt pannkakor.

Har badat killekalle här nu så han sover i min famn. Ska lägga honom i sin säng så ska banne mig jag lägga mig jag med.

Godnatt!

(slänger in en bild på liam när han ålar/kryper! Dock går det bara baklänges ännu :) )

Egentid

Klockan är strax 22 och Liam har sovit en timme. Har passat på att bara ligga i soffan, kika på tv och spela lite på telefonen. Linus jobbar kväll denna veckan. Ganska skönt ändå, ha sällskap på morgonen och äta lunch tillsammans. Sen trivs jag med att ha nattning och sådär ensam med Liam, lägga mig när jag vill (vilket gärna blir typ samtidigt som lilleman...) och njuta en stund av tystnaden.

Har varit en riktig gnälldag från Liams sida. Vet inte om det är tänder på gång eller förkylning som är jobbig för honom, näsan rinner och sådär.

Imorgon ska hela familjen iväg på babycafe. Så kul att åka allihop! Att Linus får se hur roligt barnen verkligen har där!

Ska krypa ner och invänta min fina man. Godnatt!

Mobilblogg

Kör ett litet test med Bloggers app!

Glad påsk på er alla hönor och duvor. Ska strax börja packa i ordning oss gör en påskaftonskväll i källby hos mamma och pappa. Bente och jag ska ta med barnen dit, det bjuds på 3-rätters. Inget ovanligt när det gäller mi mamma, men idag tror jag hon slår på stort. Hon är ju gudinnan i köket, det slår bara aldrig fel. Väldigt sällan i alla fall. Och eftersom killarna är i Jönköping och besöker Elmia idag, så passar det ypperligt att bara vår lilla familj samlas. Det är så härligt att se hur saker faktiskt kan lösa sig. Vår kris var helt katastrof, vi var verkligen på botten. Men med lite hjälp, massa stöd från nära och kära, och ett otroligt 'tänk-till' från oss båda, så är allting nu helt annorlunda. Tänket, sättet att tala och vara, att känna, ja - allt gör man på ett annat sätt. Tänker ett steg längre. Reagerar kanske annorlunda. Är i alla fall så himla glad att familjen är hel igen. Kan inte med ord beskriva de fina känslorna. Nu måste vi fixa i ordning oss, Liam och jag. Kram!