Jag har alltid drömt helt galet, men det jag drömde igår morse, det tog nog priset.
Jag var hemma hos mamma och pappa. Även Leija och Linus var där. Mamma skulle till jobbet och jag skulle till Skara, så Linus skulle vara kvar i Källby en stund innan även han skulle till jobbet. Jag tog XC90:n och körde Hangelösa-vägen. Det var isigt, men jag körde fort ändå. Kommer fram till två män, den ena i reflexväst och den andra i någon annan slags väst. Dom vinkar och flaxar runt och vill att jag ska stanna. Jag bromsar, men bilen fortsätter i full fart. Efter en lång bit kommer jag fram till en gubbe som ligger på vägen med en cykel över sig. Ännu längre fram springer vargar runt. Blir livrädd och inser att jag måste få stopp på bilen nu, så jag kör ner i en stor snödriva i diket.
Springer ur bilen, men istället för att kolla hur det är med gubben på vägen som jag trodde var överkörd springer jag tillbaka till dom vinkande karlarna för att se vad tusan dom vill mig.
-Gubben som ligger där borta har blivit översprungen av tre älgar!!
-Oh, fan, svarar jag. Jag såg bara massa vargar som sprang där borta, så jag trodde något allvarligt hänt.
-Det är inga vargar, säger männen argt. Det är sökhundar, vi måste hitta älgarna! Dom kan inte hålla på såhär, springa över gubbar som cyklar på vägen hur som helst. Du ska hjälpa till att hitta dom.
Vi går ett jädra gäng med folk och letar med varghundarna. Mamma åkte aldrig till jobbet, hon satt på en häst och letade efter älgarna. Mitt i sökandet ser jag att det har blivit mörkt på himlen. Får panik och ringer hem till Linus och ber honom dra ur alla kontakter innan han åker ifall det blir åska.
Vi letar och letar, jag som ser så dåligt skriker till ett antal gånger -Där är dom!, men då är det bara hästar eller kor eller grisar. Mörkret faller och vi är på väg att ge upp. Jag går och letar efter min cykel som jag hade kört ner i diket när jag inte fick stopp (glömde av att jag hade åkt bil dit). Den översprungna gubben ligger kvar på vägen, det var ingen som tänkt på att kolla hur det gick med honom. Tillslut kommer vi in på en mörk liten grusväg och ser älgarna! Där stod två stora älgar och en liten. DÄR ÄR DOM!! TAAA DOM!! Alla springer efter älgarna och tror att vi ska hinna ikapp dom. Älgarna är självklart lite snabbar än oss, så jag får den bästa idén genom tiderna.
-PAANG!! PANG! PANG!!, skrek jag.
Älgarna tror att dom blev skjutna, så dom ramlar ihop på marken. Vi kastar oss över dom och håller fast dom. Det är en stor älgtjur jag ligger över och håller fast. Ser att det finns något speciellt i hans ögon. Vi drar in dom i ett rum och ska förhöra dom. Då byter dom form och blir till kylskåp. De är plötsligt fem stycken, två stora helkylskåp och tre såna där halva kylskåp. Vi inser att de små är barnen och de stora är mamma och pappa. Ur ena kylskåpet kliver en liten tös ut och säger till det ena stora: -Mamma, nu ger jag upp. Dom har kommit på oss. Jag går och duschar. Så hon gick iväg.
Vi trodde att dom hade gett upp allihop, dom dryga kylskåpen. Snälla var dom inte. Det andra stora kylskåpet, älgtjuren, var riktigt jävlig. Han var ironisk och dum när man ställde frågor. Sen helt plötsligt blev dom älgar igen och hoppade ut ur rummet genom en altandörr och ut på marken igen. Jag kastade knivar efter älgtjuren, men han bara skrattade för att jag inte kunde kasta bra. Han kastade tillbaka men missade mig. Jag blev så förbannad och sprang efter honom. All ilska gjorde att jag hann ifatt honom och kastade mig över honom. Då helt plötsligt hände något. Hans ögon glittrade och han log, och helt plötsligt blev han en vanlig människa. En vacker kille. Oj så kära vi var. Vi sprang runt på åkern och... BRRRRRRR. BRRRRRRRRRR. BRRRRRRRRRr. Min mobil ringde. Jag vaknade. FAAAAAN. Det var ju så fint. Haha helt otroligt. Som i Avatar ni vet. Fast mycket bättre. Jag ska nog börja skriva barnböcker. Eller göra film. Haha så fint.
:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar