Inskrivning och hjärtslag

Vi var idag på inskrivning hos vår barnmorska. Hon är hur bra som helst, och det var nu första gången sambo fick träffa henne. Dom klickade ganska fort så det kändes toppen. Tog lite prover på urinen, blodgrupperades, hb, blodsocker och blodtryck. Allt såg toppen ut, så jag behöver inte oroa mig för något. Vägdes också, och det var endast 2 kg över den vanliga vikten, om man ens kan säga det, brukar pendla två kilo upp och ned i vanliga fall.

Pratade, ställde frågor, bokade in tid för ultraljud, fick lite papper och bokade även in tid för nästa träff hos BM. Det sista frågade BM om vi ville testa om vi kunde höra bebisens hjärtslag, men att det absolut inte var säkert att det gick att höra, och att vi absolut inte fick bli oroliga OM vi inte skulle höra något. Men hon ville testa eftersom jag är såpass smal som hon kallade mig :)

Fick lägga mig på britsen, så kletade hon lite grejs på magen och drog lite med själva apparaten. Vi hörde mina hjärtslag, så förklarade hon att om vi hör slag som slår med dubbel hastighet, då är det vår ängel. Drog lite fram och tillbaka, och vips DUNKDUNKDUNKDUNKDUNKDUNK, jättesnabba slag. Jag började skratta, blev så paff. Intill mig sitter min sambo helt stum med stora ögon. Det var nu det hela blev verklighet för honom. Jag tvingade mig själv att sluta skratta och slappna av, ville ju höra mer :) Hittade bebisen igen och vi lyssnade. Det pickade på så fort, så fort. Blev verkligen glad så det gjorde nog hela våran dag. <3

Och det är klart. Jag känner det hela tiden, hur jag själv förändras, kroppsligt och psykiskt, jag känner hur kläderna stramar och att något händer i magen. Det är ju dock inte samma för sambon, visst, han ser att jag har tjocknat till lite. Men det är ju inte alls samma sak, inte lika påtagligt. Nu är det dock annorlunda, så längtan hos honom är nog ännu större nu.

Jag är sjuk idag, mår riktigt kasst. Började igår så det var soffläge hela kvällen med feber och hosta. Natten har varit orolig, för oss båda eftersom sambo också börjar få ont i halsen. Det var nätt och jämt att jag orkade åka iväg till BM idag, men eftersom vi har väntat sen december på denna dagen, så ville vi inte avboka. Därför väntar nu en pizza, orkar verkligen inte laga mat, sen är det soffläge igen. Blir nog inget jobb imorgon, känner att jag hellre lyssnar på kroppen, framför allt just nu. Har ju inte bara mig själv att tänka på.

Ha en fin kväll. Kram