Jag är ganska övertygad om att min farmor är med mig när jag är ensam. Känns som hon har visat det ganska många gånger, särskilt när jag bodde ensam med Liam här. Det kändes som hon gjorde allt för att hjälpa till när det var svårt. Tack för det, kära gamla tant <3
Men. Häromdagen hade jag otur med allt. Skulle storstäda, fixa mat och ja, allt på en gång. Tappade makaronpaketet på golvet, sojaflaskan droppade och det trampade jag i utan att märka det så det var svarta foppatoffelavtryck i hela köket, osv. Blir så frustrerad mitt i all otur så jag bestämde mig för att ta ett snack med farmor pegrell.
"farmor. Jag vet att du är här. Varför hjälper du inte till när jag klantar mig såhär? Står du och tittar och skrattar åt min otur? Varför kan du inte damma när du ser hur det ser ut? Vattna de förbannade blommorna!"
Sen funderade jag en stund. Så sa jag:
"Du. Du behöver inte damma eller vattna. Det har du gjort i hela ditt liv, då ska du slippa. Men du får gärna laga mat eller så, det tycker jag är så tråkigt".
Man måste ju testa och se om det funkar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar