Söndagmorgon

God morgon på er allihop. Här hemma är det väl inte längre morgon, utan snarare förmiddag. Har man en bebis som vaknar vid 06 så är efter 8 helt plötsligt förmiddag. Har varit en ganska jobbig natt. Jag somnade inte, utan låg bara och lyssnade på Liam som verkade vara mellan sömn och vakenhet ett antal gånger, så jag var beredd att gå upp hela tiden. Sen när klockan närmade sig 01 vaknade han, och inte så lite heller. Det var mer panikskrik än gnäll, och det enda som hjälpte var att ha honom i min famn. Så fort man la ner honom så var det panik. Förstår inte varför det är så svårt för honom att somna om när han vaknat. Ska ringa BVC imorgon och be om hjälp (för ungefär 12:e gången), för jag orkar inte hålla på. Varje morgon när vi går upp är jag så trött att jag längtar efter kvällen så jag får lägga mig, men när vi väl lägger oss är det mer ångest i huvudet över att natten kommer bli jobbig. Nätterna när det fungerar bäst är de då Linus sover på soffan. Liam behöver inte ligga och knöka intill mig och då blir det inte lika varmt. Jag kan hjälpa honom somna om när han vaknar och sen flytta ifrån för att inte störa. Men man kan inte sova på skilda håll för resten av livet heller, vad är det då för mening med ett förhållande?

Har precis varit ute på en liten promenad med min lilla kille, lika grått idag men ändå skönt i luften. Han ligger ute och sover och jag får lite egentid. Ska iväg på sista babysimmet i eftermiddag, så utvilad bör han vara!

Jag har inte skrivit så mycket om Liams utveckling det senaste. Det har mest handlat om familjerelationen och sådär, vilket faktiskt har varit viktigast just nu. Han blev i fredags 7 månader. Han pratar på sitt sätt mest hela tiden - Daadagarrra! Så ropar han gaaaAAAAH. Mycket ljud och gärna höga, då ser han så stolt och imponerad ut - oj var det JAG som lät så?! Det är ljuv musik i mina öron när han öppnar munnen och ska säga något. Stänger gärna av radion i bilen för att få lyssna på den lilla människan i baksätet som har så mycket att berätta.

Han ligger alltid på mage, till och med på skötbordet rullar han över och ligger på mage. Man får verkligen inte lämna honom en sekund, det går fort innan den där kanten är för nära. Ligger han i mitten av vår dubbelsäng "så säkert, det är långt till kanterna", rullar han så han snart ramlar ner. Det känns som att det kommer hända när som helst, även om man tror att man har stenkoll hela tiden, men någon gång kommer det nog smälla till, hur man än vaktar honom. Det är lite därför också som det är lite dumt att samsova nu, att han kan rulla när jag sover. Kryper försöker han med, men han puttar sig bara bakåt än så länge.

Nej, nu ska jag ta tag i tvätten här hemma, den torra ska vikas och den nytvättade ska hängas upp. Sen ska badkläder packas också! Ha en fin söndag.