Flashback

Varför börjar man fundera på saker som man vet får en att må skit? Eller läser rader som hugger som en kniv i magen? Sånt som man kämpat sig förbi och som nu ligger väl inbäddat i ryggsäcken?

Man säger att man gått vidare, men likt förbannat kommer det åter och sätter sig som ett blödande skavsår i hjärtat. Jag önskar att man kunde göra gjorda saker ogjorda, eller i alla fall annorlunda. Men om jag frågar mig själv - hur skulle jag gjort istället? Ja, då har jag inget svar. För jag vet inte. Jag har lärt mig mycket, det har gjort mig till den jag är idag, och jag vet hur jag vill leva. Men ändå är det tungt att bära med sig det. Något jag kommer få ha med mig i alla de år jag förhoppningsvis har kvar på denna jord.

Sånt är det. Keep smiling...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar