Ibland blir jag trött på mig själv. Jag är sån som alltid strävar efter något liiite bättre. I min värld är det aldrig perfekt, gräset kan vara grönare på andra sidan. Och ofta är det också så - till en början. Sen är jag där igen, kan få något lite bättre. Allt kan bli bättre. Om jag köper det, eller flyttar dit, skaffar det och det. Nu talar jag absolut inte om Liam, att få barn tidigt var en dröm, och den slog in! Men det handlar om allt möjligt. Bilar, hus, djur, kläder - ja allt. Det har aldrig ställt till det för mig egentligen, men en dag kanske jag står där med skägget i brevlådan, allt kanske går åt skogen.
Och jag är också sådan att är det något jag vill, så fixar jag det. Ja, än är jag inte miljonär, det har jag inte klarat, men om jag vill flytta till exempel, så gör jag det. Även om det inte behövs.
Så nu står jag här igen, och letar dygnet runt. Hyra, köpa. Har massor av anledningar till att inte bo kvar här. Ledsnar fort, innan ens ett år gått. Och folk börjar diskutera - vad är det för fel på det ni har? Var nöjd med det ni bor i. Då kommer vi till det, att vara nöjd. Nöjd när det kan bli bättre?
Vi bor jättebra här. Trädgård utanför dörren liksom. Som jag älskar att greja i. Nyrenoverat. Som jag redan ledsnat på. Långt till jobbet. Nja egentligen inte. Men jag vill ha Liam på dagis i Källby, inte i Vinninga. Därför är jag dagligen stressad över att bo här.
Ska nog försöka mig på utmaningen att bli ekonomiskt oberoende i alla fall. Ta en lott och hålla tummen. Jag ska försöka ta en paus i flyttankarna och försöka trivas. På sommaren är man ju ändå mer ute än inne.
Ska krypa ner inne hos Liam nu och sova bort mitt förbaskade halsont!
Kram och godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar