Känner mig helt tom. Tom, men med en sparkande bebis i min mage. En bebis som jag redan älskar så högt. Som jag prioriterar först, som alltid ska vara i första rummet. Du lilla varelse. Lite av mamma. Lite av pappa. Oavsett så kommer jag alltid finnas hos dig. I vått och torrt. Jag längtar som en toka efter dig. Hör du min sång varje kväll? Jag vet, sångröst har jag nog inte. Men det är tanken som räknas.
Värk. Smärta. Gnäll. Och samtidigt inre lycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar