Händelserik (eller lös) dag

Ja, vilken kväll det blev igår. Ska nog dra allt från början.

Sen en tid tillbaka har jag fått krypningar i benen, så kallat Restless Legs. Detta fick jag såfort jag satte mig och slappnade av, framförallt på kvällen. Det var då BM skrev ut järntillskott till mig. Har ätit dessa nu sen mitt förra BM-besök, men ingenting har bättrats, snarare tvärtom.
   Natten till igår var nog den värsta. Jag var trött eftersom jag sovit kasst de senaste nätterna. Valde att ta en sömntablett eftersom jag kände redan innan jag la mig att det kröp i kroppen. Kunde inte ligga still alls, och det spatt i hela kroppen, från tårna till armarna. Var varm och trött, men kunde inte slappna av och somna. När klockan var två, halv tre gick jag upp och tog ännu en sömntablett i tron om att den skulle slå till ordentligt. Gick runt i lägenheten i hopp om att krypningarna skulle lugna sig.

När jag väl la mig igen slog naturligtvis tabletterna till, men somnade inte. Gick upp på toaletten efter en stund och trodde jag var full. Allt snurrade och jag fick hålla mig i väggarna när jag gick. Var helt förtvivlad och var ju tvungen att sova! Tillslut, efter många om och men somnade jag, och låg i däck till klockan var närmare tolv på förmiddagen. Rätt sjukt att nästan försova sig när man börjar jobba halv två.
   Ringde BM och försökte få råd om vad jag skulle göra åt det. Fick läkartid på fredag morgon för att ta ett kalciumprov, om det är brist på kalcium jag har. Visst, jag dricker inte mjölk, men man får ju ändå i sig när man dricker oboy eller äter fil eller gröt.

Hennes råd till mig var i alla fall att dricka ett glas mjölk innan jag lägger mig, eller en tallrik yoghurt. Sen har jag läst på internet och tar till mig alla tips. Så när jag varit på promenad (vilket ska vara bra) till Sara och druckit te, så satte jag mig i soffan här hemma med en macka och ett glas mjölk. Hade även köpt en Sweppes tonic water (ni vet sån man har till gin och tonic), eftersom den innehåller kenin, som kan vara muskelavslappnande. Tusen åsikter hur farligt det är för barnet med kenin, men i små mängder tror inte jag att det gör något.

Satt där i soffan med Linus då det slog mig: Jag har inte känt en enda spark på hela dagen. Inga rörelser, ingenting. NOJIG! Blev livrädd att jag kanske gjort fel när jag tog dubbla sömntabletter! Linus blev livrädd och bad mig ringa 1177. Jag känner ju sparkar varje dag, såfort jag sätter mig ned. Fick plats ett (HURRA!!!) och kom fram väldigt fort. Hon hade ingen kommentar utan sa att jag skulle ringa KSS förlossningsavdelning med en gång.

Ringde dit (Linus hade redan då satt på sig ytterkläder och var beredd att åka, sötnöt), och de ville att vi skulle komma in för att göra CTG (fosterövervakning) eller UL. Så klockan 22:10 var vi påväg till KSS. Linus trodde nog att jag skulle föda, för på en halvtimme hade vi gått från lägenheten och kommit in på förlossningen. Träffade där en jättebra barnmorska som pratade lite med oss i ett rum, ställde lite frågor och sådär. CTG var lite för tidigt tyckte hon, så vi började med att leta hjärtljud. Det som började slå direkt sist vi var hos BM, var helt tyst. Kändes som hela världen försvann när det var helt tyst. Hon tryckte den hårdare mot magen och tillslut hörde vi hjärtat! Tror både Linus och jag hade hållit andan sen hon tog fram apparaten, det blev bara en stor pust när hon hittade hjärtat. Barnet la dessutom en go spark rätt i apparaten, smällde till i högtalaren. "Oj jösses, en spark", sa BM. "Kände du den??" Kände ingenting...

Hon kände med händerna vart barnet låg och gick sen för att prata med läkaren och kolla om något UL behövde göras. Trodde inte det skulle behövas eftersom hjärtljuden hördes, men tillslut kom faktiskt en annan tjej in och gjorde ett ultraljud. Jag såg inte så mycket, skärmen var så liten och vridd ifrån mig, men Linus såg däremot. Barnet hade antagligen lagt sig annorlunda, med ryggen ut mot min mage och ben och armar in mot min rygg. Så sparkarna kändes inte utåt som dom brukar göra. Där låg vår lilla pärla och snuttade på tummen. <3

Var hemma runt tolv-tiden igen, lättade och trötta. Det tar på krafterna att vara orolig!! Linus var såklart hungrig, så han satte sig och åt medan jag gjorde tåhävningar tills jag fick mjölksyra, och satt sen mot väggen i luften tills mjölksyran kom där med. Duschade sen vaderna med iskallt vatten och skulle lägga mig. Då rann det till i näsan, och vips så blödde jag näsblod för första gången i mitt liv.

Kunde inte göra annat än somna när jag la mig, och tvi vale vad lycklig jag var, inget kryp i benen! Den kalla duschen och mjölksyran gjorde nog allt!!