Spökveckor...

Jaha god eftermiddag. Idag är det en superglad, pigg Lina som skriver. Så läs och njut av mina positiva rader för en gångs skull!!

Jag jobbar. Men jag är glad ändå. Har precis varit ute på en riktig kortispowerwalk, jädrar vad det gick. Det blåser rejält ute, men jag tog på mig dubbla långärmade tröjor och dunväst så var det perfekt. Jag kände av lite smärta i höger skinka, som vanligt, men inte så mycket som det har varit. Har ju bara en halvtimmes rast, och tio minuter av de trettio går ju åt till att klä på sig, så det fick bli en kort promenad.

I alla fall. Jag mår så bra och känner mig förvånansvärt bra. Antar att jag nu är i de såkallade spökveckorna, då man inte längre känner sig gravid och oron att barnet inte längre växer som det ska eller överhuvudtaget lever gräver små hål i huvudet. Dock försöker jag lugna mig genom att tänka på att det faktiskt inte var länge sen jag själv såg vårt lilla troll, samt att vi om tre veckor ska på ultraljud, så jag försöker att inte oroa mig.

Läste på nätet att det är nu man ska njuta ordentligt, så det ska jag fanimej göra. Har därför ansökt om ledigt på söndag, så att Linus och jag får hela helgen tillsammans och då kanske kan planera in vår tripp till Ullared. Vill spendera så mycket tid jag bara kan tillsammans med den där godingen nu.

Nej, hörrni. Ska återgå till jobbet. Har svingod pizza med mig som jag ska festa med här sen ikväll. Från Elan, Mafioso tror jag att den hette. Färska champinjoner, italiensk salami, lök och cayiennepeppar på. GOTT!!

Ha det fint.